Igår frågade jag Darlingen om verkligheten överensstämmer med hur han trodde att livet som förälder skulle bli. Han funderade en liten stund, vi diskuterade och kom fram till att det är både och. Det är jobbigare än förväntat när hon skriker och är otröstlig, och att sömnen aldrig är prio ett. Det mesta andra har dock varit lättare, som amning, sövning, att tyda hennes signaler, trösta när man vet vad som är fel osv.
Jag försökte ställa in mig på det värsta innan hon kom (kolik, tjorv med matning, ingen sömn överhuvudtaget osv), så jag har mest blivit glatt överraskad. Visst, påstår jag att jag njöt av att vakna och mata den lilla ledsna varje eller varannan timme inatt så ljuger jag, men överlag så går det väldigt bra. Stundvis är jag så trött att jag inte vet vad jag heter, men jag hade ju inte direkt förväntat mig att sova nätterna igenom. Allt känns så självklart, jag är hennes mamma och när hon är ledsen vill jag trösta, när hon är hungrig vill jag mata, när vi busar och hon skrattar så jag skrattar jag också.
Tror dock inte att det skulle ha känts likadant om jag inte haft Darlingen att luta mig mot. När hon haft "jobbiga" dagar så går dom ut på promenad på kvällen så jag får sitta i lugn och ro en stund, när hon vaknat för tusonde gången på en natt så skickar han iväg mig till gästrummet för att jag ska få sova ordentligt en stund trots att han själv ska upp tidigt. När jag är frustrerad säger han att det är ok, han bekräftar att jag gör ett bra "jobb" med Lillan och viktigast av allt- han älskar mig och visar det. Trots att jag ser ut som hejkomochhjälpmig med kassar under ögonen och lurviga ben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ååh, det där vill jag också ha! Någon som älskar mig, med kassar under ögonen, lurviga ben och hela kalaset :)
SvaraRaderaJo, fåglarna :P Det är helt sjukt egentligen. Hornborgasjön heter det och varje vår samlas det ett par tusen tranor där för att äta upp sig och övernatta ett tag innan det bär av norrut. Sjön var helt utdikad för 30 år sedan och inte en fågel syntes till, men sedan började den restaureras och fåglarna återvände :) Varje dag läggs det ut tre ton mat till dem för att de ska hålla sig borta (så mycket som möjligt) från böndernas åkrar. Ganska maffigt, och öronbedövande. 14300 tranor som skriker på varandra, med lite god hjälp av tusentals svanar och gäss :P
Ha en fin måndag :)
Så där känner jag också - att det är inte alltid livet som förälder är rosa, men trots det är det helt underbart! :)
SvaraRaderaLyckliga du! :)
SvaraRadera