Imorse promenerade jag vanliga rundan, och det var inga problem alls. Gjorde mig färdig för arbetsdagen och kilade iväg till bussen, glad, peppad och pigg i kroppen inför att börja jobba. Men efter en litet tag med ommöbleringar av ställ så kände jag hur det började göra ondare och ondare i bäckenet, och till sist fick jag gå som en gammal liten tant, något hukad och med pyttesteg. Tänkte att det säkert skulle bli bättre efter att jag fått sitta ner på lunchrasten och ta det lugnt, men det blev då bara sämre efteråt.
Det tog så ont att resa sig upp från stolen, och sedan när jag tappade min påse med tuggummi på golvet kom Gunsan och räddade mig, tog mig inte ner till golvet för att plocka upp de rackarna som smet ut. Fortsatte med lite varor ute i butiken, så länge jag stod still på samma ställe gick det bra, men att böja sig ner eller röra sig gjorde ont. 14:30 gav jag upp och blev hämtad av Darlingen och Astrid. Det ilar och smärtar i bäckenet, fram, bak och nedåt, och stundvis är det som att det låser sig. Drar i ligamenten och ömmar i fogarna.
Imorgon ska vi till MVC på morgonen, väldigt passande så jag kan fråga vad tusan jag ska hitta på. Är det foglossningar? Bäckenet som är snett?
Himla skitstart på arbetsveckan. Och jag blir ledsen för att kroppen och hjärnan inte är på samma våglängd. Jag vill så mycket men kroppen protesterar, kanske jag kan muta den med en kaka eller två?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag tror det hjälper med en kaka!
SvaraRaderata hans om dig :)
Attans, vad jobbigt. Hoppas att det var något tillfälligt.
SvaraRaderaHur mycket man än vill så är det inte alltid det går, man får tänka på att man faktiskt bär ett barn imagen och det är inte konstigt om kroppen säger ifrån ibland. Jag fick Karpaltunnelsyndrom och mina händer domna bort, kommer ihåg att jag blev så irriterad för att jag var tvungen att ha skenor och inte kunde använda mina händer som förr. Var oxå tvungen att sluta jobba tidigare än jag tänkt pga. högt blodtryck. Men man får tänka att det går över och att bäbisen får komma i första hand. Det blir inte alltid som man planerat. Hoppas det går över för dig, annars får du ta det lugnt för det är nog det kroppen vill! Kram
SvaraRaderaUsch, usch! Ta hand om dig! ♥
SvaraRaderaMen har du redan börjat jobba?? Och inte har vi ätit jordgubbar på er altan en enda gång :( Och inte har jag bjudit in er på nåt efterskottskalas för Edvin! Hoppas ni har tid med oss snart! Och dumma kroppen som är elak med dig!Du kanske får skippa promenader dom dagar du jobbar? Eller så tycker kroppen att du inte ska jobba så himla mycket längre? Kom ihåg att lyssna på den...Kram
SvaraRaderaKram!!
SvaraRaderaVar rädd om dig, är bara dumt att försöka för mycket - kan bli riktigt tokigt om man envisas vidare trots smärtan. Jag hade foglossning redan tidigt i graviditeten och envisade med att fortsätta med allt i samma tempo, dock undvika trappor och bära tungt. Idag har jag fortfarande problem, om än mycket lindrigare.
Ta det lugnt fina Hanna! Att sluta jobba flera veckor innan beräknat kanske inte är så dumt? Kram lina o lisen
SvaraRaderaAjaj, det låter verkligen inte skönt.
SvaraRaderaEn sjukskrivning kanske vore nåt?
Hoppas att allt löser sig så att du slipper ha ont.
Kram
Var rädd om dig!
SvaraRaderaAnna J: Men vi hinner ses på torsdag! Jordgubbar och glass ska det bli :) Kram!
SvaraRaderaLina och Lisen: Det kommer nog bli alldeles utmärkt att sakta av på tempot tills Åttan kommer, men det var bara en sån överraskning..Men nu har jag hunnit landa i det och känner att kroppen får ha första och sista ordet! Kram!