Imorgon är det the D day

I maj 2009 ringde jag, rädd som fan, till gyn i Sunderbyn för att vi insett att vi var i behov av en barnlöshets-/fertilitetsutredning. Jag var så lättad efter det samtalet att jag grinade stora blöta tårar. Imorgon, 8 månader senare, är det dax för vårat första gemensamma besök. Vi har ju fått tjuvstarta på vårdcentral/urologklinik, men det känns som att det är nu det händer på riktigt.

Jag är så jäkla rädd att dom ska ge oss någon slags dödsdom, även om jag vet att det inte kommer hända. Darling är förväntansfull, avslöjade han under kvällens middag. Det sista jag vill är att bli besviken, det har jag fått nog av de senaste 20 månaderna, så därför vill jag inte ha för höga förhoppningar. Men tänk, att imorgon kanske vi får en lösning på problemet som gjort så ont i hjärtat i vad som känns att vara en evighet.