Det snabba besöket på vårdcentralen visade lite förhöjda nivåer av vita blodkroppar, men ingen uvi. BM skickade iväg en odling för att se om det är någon annan infektion som spökar. Resultatet på den får vi höra resultatet av på måndag då vi ska dit på ordinarie besök. Hon tyckte att om de onda sammandragningarna inte ger med sig eller ökar i styrka/intensitet så ska vi ringa till förlossningen för att få komma in och göra en koll så att 23:an inte tänkt tjuvstarta eller att något är på tok. Hon tyckte även att jag skulle ta mig en funderare på hur mycket och hur länge till jag ska fortsätta jobba.
I bilen påväg hem höll jag på att börja grina. Inte för att jag är rädd, inte för att jag måste sakta ner på tempot, utan för att jag inte vet själv vad som är bäst för varken mig eller det ofödda barn jag bär på. Jag lägger ingen prestige i att jobba till slutet av graviditeten, men jag känner mig själv och vet att jag kommer bli hjärndöd om jag ska sitta hemma och vänta på dagen D i över en månad. Jag håller inte igång med promenader och simning för att vara "duktig" eller minska så lite som möjligt i vikt, jag gör det för att jag (fram tills nu iallafall) mår bra av det och håller de tidigare så onda fogarna i shack.
Ingen kan berätta för mig vad som är rätt eller fel, för ingen vet. Jag vet inte själv, och försöker sätta 23:an bästa först i alla val. Men det är inte så lätt det heller när jag inte vet vad som är normalt med kroppen när man är på sluttampen av en graviditet. Barnmorskan kallade mig höggravid idag, och jag kunde inte låta bli att skratta. Jag? Va? Höggravid, då vaggar man som en anka och kan inte ens ta sig varken till eller från toaletten på egen hand. Är vi verkligen så nära?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kanske testa att gå ner på deltid? Du behöver ju inte sluta jobba helt, men kanske räcker det att du drar ner på tempot? Fortsätter promenera men kanske kortare sträckor oftare så att det inte blir så mycket ansträngning på en gång? Hoppas att det ger med sig.
SvaraRaderaOm sammandragningarna fortsätter vara lite bitska så är det ju kroppen sätt att säga "nu lugnar du ner dig". Du behöver inte veta så himla mycket - bara känna! Sammandragningarna är ju normala men ska inte göra så ont eller komma för tätt. Mår du bra så jobba, men har du det sådär kämpigt så kanske det vore bättre med mer vila. I alla fall gå ner i arbetstid kanske? Om sammandragningarna då ger med sig så vet du att du gör rätt.
SvaraRaderaOch visst är du höggravid! Så är det ju. Både du och 23.an behöver ta det lite lugnt innan förlossningen. :)
Jag och Willis skickar en stor Kram :)
SvaraRaderaKatja: Jobbar ju redan deltid, 62,5%. Ska försöka att "lugna ner mig" och se om det hjälper :)
SvaraRaderaEm: Ska försöka att tänka mig för lite mer, och hjälper det inte så får jag helt enkelt gå hemma tills det är dax :) Tiden har gått så fort att jag inte hunnit med från +:et till höggravid :)
Erika: Tack! :) KRAM