Imorse fick jag en spännande morgonpromenad när det gjorde så ont ont ont att jag till slut undrade hur tusan jag skulle komma mig hem. Det tog lite tid men gick ändå, och skulle det nu inte gått så hade jag bara behövt slå en pling till Darling så hade han kommit och räddat mig.
Bestämde mig för att om det inte skulle gå över efter en varm dusch så skulle jag stanna hemma från jobbet, men det gick över till svag molvärk istället och jag har jobbat 11-18 utan problem. Det kändes dock himla spännande och jag längtar tills det sätter igång på riktigt! Även om det gjorde ont så var det positiv smärta och jag vet att den tar oss närmare och närmare 23:an.
Varje dag som går är en dag närmare vårat lilla hjärta ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har nästan aldrig kommenterat din blogg tidigare, men jag har läst den sedan du blev gravid då jag såg en länk hit. Jag måste bara säga att jag älskar din blogg!
SvaraRaderaJag förstår att dina kunder sa att de gillade dig häromdagen, den härliga stämningen sprider sig även här i bloggen. Du är så underbart positiv och glad, även när du skriver om smärta. Jag tycker det är helt underbart och jag hoppas att du fortsätter att blogga långt efter att bäbisen också kommit :)
Är så imponerad över att du orkar jobba. Jag hade havandeskapsledigt och var ändå halvt sjukskriven from vecka 26 resp 28 pga eländiga höfter.
SvaraRaderaPassar på att gissa lite också: jag tror på en tjej som kommer den 4e december!
Åhå! Så spännande att det börjar hända grejer som förbereder på vad som komma skall! :)
SvaraRadera