Nattligt besök på förlossningen

Igår när jag flängde runt på jobbet så var 23:an rätt lugn, precis som vanligt. Från att jag kom hem strax efter 18 och tills vi gick för att sova var det dock misstänksamt lugnt. Då plockade vi fram alla knep vi lärt oss funkar för att få en reaktion, dricka iskallt vatten, ligga på rygg, buffa på magen, spela med speldoseräven osv. Ingenting fick ungen att reagera!

Vi började bli oroliga båda två och ringde till sist in till förlossningen då vi insåg att ingen av oss skulle kunna sova gott utan att få veta hur det stod till i magen. Dom ville att vi skulle komma in på en gång, så det var bara att klä sig och hoppa in i bilen. 15 minuter senare klev vi in på akuten (efter 22 går man in den vägen) och fick knata genom labyrinten av korridorer.

Vi blev uppkopplade på en CTG-kurva i en timme och 23:an höll sig lugn i magen med fina hjärtljud tills det var 5 minuter kvar. Då blev nån less! Sparkade och knuffade på plattorna och banden så kurvorna gick bananas. En sköterska kom in och skrattade åt spektaklet och vi fick sedan göra ett ultraljud (standard då man kommer in med minskade fosterrörelser). Även under det så for 23:an runt som en skållad råtta i magen och läkaren skrattade gott, hon förstod att vi blev oroliga över lugnet i magen om det här annars var standard. När vi väl låg där så passade hon på att göra en tillväxtkontroll så vi inte behöver åka in på onsdag.

Flödet i navelsträngen och moderkakans tillstånd såg utmärkt ut (vilket innebär att 23:an får tillräckligt med näring). Mängden fostervatten ska ligga mellan 50 och 250ml, i den här magen finns det uppskattningsvis 90ml, godkänt med andra ord. Viktskattningen visade en liten mindre bebis än genomsnittet, -9%, också det godkänt. Hon tippade på att vi kommer få en liten rackare som väger 3000-3200g om vi går tiden ut.

Hennes förklaring till det minskade SF-måttet är att 23:an möblerat om i magen och sjunkit ner. Så länge måttet inte fortsätter sjunka eller vi känner minskade fosterrörelser fler gånger så behöver vi inte in förrän det är dax för den lilla humoristen att komma ut. Skrämma sina stackars föräldrar sådär, är det så tråkigt i magen att man måste hitta på såna där rackartyg?

Strax innan två landade våra trötta huvuden på kuddarna, mina ögon gick i kors efter att ha varit vaken i 22 timmar. Dock kunde ju jag ta sovmorgon, det kunde inte sambon som var mer trött än vanligt när väckaren ringde. Ikväll blir det nog rätt tidigt i säng!