För en vecka sedan hade lillan börjat sin resa ut i världen, både jag och Darlingen var förväntansfulla och ivriga. Jag känner mig lite avundsjuk på alla preggers som ska få uppleva en förlossning och få träffa sina små för första gången, men är samtidigt så lycklig över att hon är ute i världen och mår bra. Magen saknar jag jättemycket, och kanske mest lillans sparkar däri. Jag tror inte att det finns någon perfekt förlossning som passar alla då vi upplever saker olika, men vår förlossning var perfekt för mig/oss. Det finns ingenting jag önskar hade skett annorlunda från första värken tills hon landade på mitt bröst.
Ska skriva en förlossningberättelse och lägga ut inom kort, ska bara lyckas titta bort från Astrid tillräckligt länge för att pricka tangenterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har fortfarande inte lyckas skriva en förlossningsberättelse :/ Denna älskade J som stör skrivandet :P
SvaraRaderaJag får fortfarande ont om jag sitter en längre stund så jag undviker allt vad pinnstolar heter, sen så kan jag oxå få ofantligtont av att göra nr2.
Men jag har läst att i slutet av graviditeten så blir svanskotan ruckbar och sen kan den växa fast lite fel så kan vara någonting sånt eller en spricka. Ingen brydde sig om mitt mående på BB och jag har inte varit på efterkontroll... gruvar mig för det. :/ Har ni fått nå snö då?
Ang. att sakna sparkar så är det vanligt att man upplever "spöksparkar" efter en grav. Jag kan fortfarande få "tics" i magen som känns precis som de där första buffarna. Jag vet inte om det är att man blivit mer uppmärksam och känner av magens förehavanden efter en graviditet eller om det är nervtics. Men jag kan få en känsla av saknad de gångerna. Men men. Jag har ju inte planerat att vara enbarnsmamma, så ingen idé att sörja gravidmagen för mig ännu (säger jag sådär naivt som att det är totalt självklart att jag kommer att bli på tjocken den dagen vi bestämmer oss för syskon, eh..).
SvaraRaderaHärligt att du verkar haft en bra förlossning, jag minns ju som sagt inte min som något härligt ögonblick, haha. Men jag satsar på att må bättre nästa gång och förhoppningsvis vara mer närvarande vid en ev. förlossning.