Jag fann Bob

Igår roade vi oss med att jaga årets sista klappar. För min del blev det succé, för Darlings blev det nederlag. Han hade kvar att handla till mig och det blev ju svårt när jag gick en halvmeter bakom honom. Och om jag nu mot all förmodan avvek från hans sida så kom han likt en annan spårhund och kollade så att jag inte födde barn i ett hörn på MQ. Den här väntan kan bli lång för den mannen, men det är en helt annan historia.

Byggare Bob stod överst på listan. Lilla systersonen är fanatiskt förtjust i denna gubbe med hjälm, och givetvis ska han då få en klapp med gubben på. Letade över hela Luleå stad, ingenting fanns att hitta. Då blev det leksaksaffär, och efter att ha frågat en expedit så visade hon mig till en meter bred hylla med Byggare Bob-prylar. Är han ute eller? Toy's story hade typ 100 meter hylla!

Nåväl, vi hittade en fin utvikbar verktygslåda i skamfilad kartong som införhandlades tillsammans med batterier så att det lilla livet ska kunna njuta av årets bästa julklapp på en gång. När vi passerat kassan börjar lådan leva om, och det gjorde den hela vägen hem i bilen. När den placerades i gästrummet blev den tyst och har enligt min vetskap varit det hela natten lång. 06:38 frågade Darling om jag ville att han skulle väcka Byggare Bob, "-NEJ" svarade jag kallsvettig. Jösses, det kanske är dax att börja vänja sina arma öron. Ett barn är påväg och barn älskar oljud.

Tack mig själv för att det inte var jag som köpte trumset, trumpeter och gitarrer till syskonbarnen, det gjorde syster Jess. Jag har en känsla av att det blir pay-back på den typen av presenter. Byggare Bob blir jag nog aldrig förlåten för. Jag ber om ursäkt i förskott!