Jag är mer tolerant på våren. När solen skiner in genom smutsiga rutor så tänker jag "ÅH, SOLEN", inte "skit, jag måste putsa rutorna". När det första gröna, som oftast är ogräs, tittar fram i rabatten så tycker jag att det är ett fint vårtecken och låter det växa vidare. Jag tar inte på mig solglasögon utan vill bli bländad av det ljuva skenet.
Natten har varit besvärlig för Lillan, och alltså i förlängningen besvärlig för mig. Klockan 6 lämnade jag över ansvaret till pappan och kraschade på sängen i gästrummet för att få lite sömn. Medvetet lät jag bli att hissa ner persiennerna, med förhoppning om att det skulle vara lika soligt idag som resten av veckan varit. Klockan åtta vaknade jag och då badade rummet i solljus, oj så mycket lättare det kändes att vakna då. Dock är det fortfarande kallt, men jag njuter av solskenet genom fönstret. Brist på sömn uppvägs bäst av solsken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller verkligen med dig! Det är så mycket lättare att stiga upp till sol än mörker. Jag vill verkligen ha vår nu. Vintern har varit sååå lång. Jag längtar till man slipper packa på overall och mössa!
SvaraRadera