onsdag, februari 23, 2011

Långdraget om ammande bebis

Astrid är ofta ledsen till och från mellan kl 17 och 20 om kvällarna. Kul för pappan som får träffa en gnällig bebis från att han kommer hem efter jobbet tills hon går och lägger sig! Under dagarna är hon allt som oftast på bra humör, skrattar en massa och är nyfiken. Vi har klurat och klurat på vad det är som inte står rätt till om kvällarna då hon protesterar så högljutt, och kom igår fram till att hon kanske inte får nog med mat då en del forskning pekar på att mjölken tunnas ut mot kvällen.

Hon har börjat äta oftare under sin vakna tid (dvs oförändrat under natten), och det tolkar jag som att hon växer, behöver öka matproduktionen och således få mer mat i magen. Vid läggdags klockan 20 så ammar jag henne uppe i sovrummet, säger godnatt och bäddar ner henne i spjälsängen. Oavsett om hon är vansinnig eller kolugn när vi går upp till sovrummet så ligger hon då lugnt i sängen, spottar ut nappen max 3 gånger så man får peta in den igen och somnar sedan. Vaknar mellan 01-02 för mat, somnar om och äter nästa gång kring 05.

Pratade med BM Annika idag och frågade vad hon trodde, och om hon tyckte att vi skulle prova med att lägga till ersättning vid amningarna på kvällen. Hon trodde inte att hon får för lite mat, och motiverade det med att hon då inte skulle sova från kl 20-01, utan att hon då skulle vakna efter en liten stund och vilja äta igen.

Jag vill verkligen få det att funka med amningen, och vi kom fram till att hon ska få äta non-stop om hon så vill om kvällarna då hon är gnällig och se om det blir bättre. Dock ser jag inte det som en långsiktig lösning, så om det visar sig vara det som är fel och matproduktionen inte ökar så blir det att späda på med ersättning. Man måste funka som människa, inte bara som mamma, och det är det få som gör om man ska sitta fast i soffan med en ätande bebis i tre timmar vareviga kväll.

De som har den medeltida åsikten att man måste helamma för att vara en bra och "duktig" mamma kan hoppa i sjön. En bra mamma ser till att hennes bebis blir mätt, oavsett hur det går till!

Stress påverkar amningen negativt, så jag försöker låta bli alla mina måsten. Jag blir arg och ledsen över negativa kommenterar om vad jag äter, hur jag beter mig som mamma, hur vi klär henne osv. När hon är ledsen så är nog den värsta kommentaren som finns "-Hon måste vara hungrig", trots att personen vet att hon just ätit. Påpekar man det så kommer svaret "-Det är nog din mjölk som tagit slut, den brukar göra det". Då känner jag riktigt hur mjölken sinar och blodet kokar. Goda råd tar jag mer än gärna emot, men jag känner min dotter bättre än någon annan och gör alltid det jag och hennes pappa anser vara bäst för henne. Negativa kommentarer utan poäng eller tanke bakom klarar jag mig bra utan.

Jag välkomnar gladeligen massor av kalla minusgrader, då är det så lätt att sitta timme efter timme i soffan med en ätande bebis. Här ska matas tills det kommer ur öronen på henne! Förhoppningsvis ska lillan då vara sitt lyckliga jag även om kvällarna, och en lycklig bebis ger lyckliga föräldrar.

10 kommentarer:

  1. Känner igen mig i det du skriver. Och även situationen...

    Jag har sedan länge förstått att min mjölk måste vara tunnare och kanske i mindre mängd på kvällarna eftersom dottern äter mycket oftare då. Hon blir även mer missnöjd och grinigare på kvällen (men sover bra på natten).

    Det är inte alls ovanligt att hon får en flaska med lite ersättning under kvällstimmarna som komplement till amningen. Ibland är det precis vad hon behöver! Det kan vara så flera dagar i rad för att sedan gå en vecka utan att det behövs. Vi har lärt oss det där. Har väl antagligen att göra med växtspurtar!

    Ibland får hon ett helt "mål" i flaska men oftast så ammar hon först och sedan tar vi en liten slurk ersättning som avslutning.

    Jag kan även märka att min produktion av bröstmjölk går upp och ned! Den kommer ofta igång igen efter ha varit på lägre nivå några dagar. Ibland veckor.

    Mitt tips är att ni testar att lägga till lite ersättning, bara en slurk sådär, för att se om det är det sista lilla som hon behöver för att bli nöjd. Kanske inte inför natten om hon är nöjd då men lite tidigare på kvällen. Gör det inte susen så är det ju i alla fall ingen fara att ha testat! :)

    Vi upplever att Nan fungerar bättre än Semper. Den ska vara lite mildare för magen och dessutom luktar Semper-kräks nått fruktansvärt illa.

    Jag känner mig absolut inte som någon sämre mamma, utan är tvärtom väldigt glad när jag märker att jag hittat nått som fungerar för dottern så hon blir nöjd.

    Hoppas ni också kommer fram till vad som fungerar bäst för er. :)

    SvaraRadera
  2. Så skönt att höra att det inte bara är Zack som är missnöjd på em/kvällen! Det där lät säkert konstigt, men du förstår... :P

    Han äter och äter och äter hela kvällarna - jag bor i soffan med lillen fastdockad vid tissarna. Det är rätt frustrerande. Vi ska också börja dryga ut med ersättning mot kvällen då han mer eller mindre äter upp sin mor. Jag har rasat i vikt sen vi kom hem från BB och det är inte ok då jag gärna vill orka vara mamma också och inte bara mata, mata, mata.
    Som du säger - huvudsaken är ju att barnen blir nöjda och mår bra. Jag har också haft målet att helamma, men varit medveten om att det kanske inte funkar för mig som är magsäcksopererad när det kommer till näringsupptag för min egen del. Men visst är det lite sorgset att redan nu "måsta" tagga ner ammningen lite, men hälsan kommer först. :)

    (Oj, det blev lite långt... :P )

    *KRAM*

    SvaraRadera
  3. Anna J16:52

    "Får du ingen mat av mamma" är den värsta kommentaren jag vet!! Kommer ofta från äldre damer som hör en bebis gnälla!

    Vi började ju erbjuda Edvin ersätting på kvällarna när han var ungefär 2 månader. Ibland åt han mycket, ibland lite. Ibland ammade jag han först, ibland fick han bara flaska. Hur som helst blev han MYCKET nöjdare, så rekommenderar absolut att prova. Semper har funkat bäst för oss!

    SvaraRadera
  4. Anonym21:20

    Heja dig Hanna!
    En glad bebis har ofta glada föräldrar... alltså gör man vad man kan. Min amning funkade tyvärr inte alls och efter fyra veckor av tusen miljarder tårar, delamning och ersättning utan rutiner så sket jag i allting och gick över helt till flaska. Och hej och hå vilken glad och nöjd unge jag fick! Och ungen fick glada och nöjda päron.

    Men mamman (a.k.a jag) har ändå fällt tårar över trista kommentarer från folk omkring som säger att det är "värt kampen" och att jag kanske gav upp för lätt. Jag blir så arg! Min kamp var att komma över att jag inte kunde amma och när den sorgen var bearbetad, jag var glad, min man var glad över sin glada fru och min dotter över sin glada mamma. Då kommer ändå dessa personer och bara: Hejdå, ner i skorna med dig!

    Tack för min fantastiska bvc-sköterska som sa att jag är mamma och jag därmed vet vad som är bäst för mitt barn.

    Så, heja dig för tusan! (Er)

    /M

    SvaraRadera
  5. Patte21:41

    Rädda bröstvårtorna innan det är fösent Hannis. Tänk lite på Krille nu också.

    SvaraRadera
  6. Fanny21:49

    Har hon alltid varit gnällig på kvällarna eller är det något nytt? Det skulle ju kunna bero på ett utvecklingssprång. Hon börjar väl närma sig 12 veckors ålder?

    SvaraRadera
  7. Vi hade också "problem" med Willis humör och fick veta i efterhand att det kunde vara kvällskolik. Om det funkar med ammning så är det toppen, men kan tyvärr vara som för oss att inget riktigt hjälpte. Är det "kk" (hahahahaha!) så borde gå över efter 3 månader eller så..

    Massa kramar till er!

    SvaraRadera
  8. Marie07:12

    Du är en duktig mamma Hanna, alla har vi upp och ner dagar med våra små men det bästa av allt är att allt brukar lösa sig för vi känner ju som sagt våra små bäst. Håller tummarna att det löser sig för er. Kram på er

    SvaraRadera
  9. Anna J: Det är helt otroligt vilka härliga kommentarer folk kan komma med..Jag har nu iaf en hel lång lista med kommentarer som jag ALDRIG NÅGONSIN ska låta komma ur min mun :D Vi ska nog prova ge henne en sluring på kvällarna och se om det blir någon förändring :)

    M: Tack så mycket för din kommentar! Det känns lättare då man vet att man inte är den första som funderar och försöker! Jag vill ju, precis som du, amma och det gör en så frustrerad när kroppen inte hänger med. Tänk vilken tur att du lyssnade på själv, och nu vet att du gjorde det allra bästa för din lilla! kram!

    Pa: Haha! Dina kommentarer är alltid dom bästa!

    Fanny: Jag har åberopat utvecklingssprång alldeles för länge för att det ska kunna stämma..Det har varit såhär ett tag, och är det ett språng så har 8-veckors och 12-veckors gått omlott med varandra. Vi fortsätter att försöka :)

    Marie: Tack så mycket fina du :) Ni har ju levande bevis på att det går utmärkt att äta både mammas mat och flaska :) kramkram

    SvaraRadera
  10. Håller med, man blir tokig när folk säger att man ska amma(när de nyss ätit) eller varje litet knyst så får man komentarer som "du kanske inte har nog med mat". Jag har tyckt att det har varit jätte jobbigt.
    Julia var jätte skrikig på kvällarna första tiden började sen sova hela nätter = 6-8 timmar utan mat(min tolkning att hon får nog med mat) men hon tankade rätt rejält innan hon somnade för kvällen.
    Dock nu vid 3,5 månad så har Julia börjat skrika mycke + sitter fast på mig(inte bröstet utan ska bara vara hos mig) och hon vägrar sova i sin säng :/
    Men de har ju olika perioder som gör dem klängigare och så. Julia har varit förkyld och hennes händer har flyttat in i munnen så misstänker tänder :/

    SvaraRadera