Varje fredagkväll blir jag sentimental. Inatt är det åtta veckor sedan älskade lilla Astrid kom till världen efter en fantastisk förlossning. Jag kollar vad klockan är stup i kvarten och försöker minnas exakt vad som hände just det klockslaget den natten. Undrar hur länge det här ska hålla i sig, det skulle ju onekligen vara konstigt när hon är typ 14.
Det är nog det som känns jobbigast, vetskapen om att Astrids förlossning är över och förbi. Jag vill uppleva den
igen, igen och igen, det låter säkert konstigt men så är det. Lätt det bästa och häftigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Nog om det, nu blir det sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar