Dagens besök på gymmet gick i tjurskallighetens tecken. En stöddig kille klev upp på löpbandet bredvid och ökade hastigheten tills hans ben knappt hann med. Inte kunde jag vara sämre, utan ökade på i samma takt. Sen kliver det aset av efter mindre än tio minuter, stånkande och stönande. Inte kunde jag ge mig då, men efter 3km var jag tvungen att trycka på stopp och dricka 10 liter vatten.
Nu vet jag hur Per Elofsson kände sig när Mühlegg gjorde slut på hans karriär under OS 2002 i Salt Lake City. Min proffskarriär är över. Damn you!
Bäst att käka middag med girlsen och komma över mitt nederlag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar