Adjö, må älgen dö

För fyrtio minuter sedan åkte pappan till mitt ofödda barn till skogs. Tack och hej leverpastej! Vi fick många pussar innan han for och jag fick paket, tre stycken och fina blommor. Det gör lite ont i hjärtat varje gång han åker bort, även om jag vet att han snart kommer hem och att det inte kommer gå någon nöd på mig som ska ha huset fullt av folk imorgon. Och övernattningsgäster, det blir rena rama pyjamaspartyt! Det kändes skönt i hans hjärta, att jag inte skulle vara själv, det sa han när vi kramades adjö i hallen.

Skjut en älg åt mig fina Darling, gärna en stor med fina horn. Då ska du få sätta upp det på väggen, jag lovar på hedersord. I förrådet alltså.

Nu har jag lite svårt att bestämma mig, ska jag vara vaken tills ögonen går i kors och äta godis tills jag blir hög på socker? Eller ska jag bädda rent i sängen (nästan färdig, bara påslakanet som ska torka klart), borsta tänderna rena från alla fasansfulla tandtroll och krypa ner under täcket med en tidning?