23:an mår nog bra i magen, det är då ett väldans liv däri även om man märker att det blir trängre och svårare för den lilla rackaren att utföra sina akrobatiska konster. Han/hon vaknar vid halv 7 då Darling pussar oss hejdå och åker till jobbet, sen ligger vi kvar i sängen till klockan 7. Jag fnissar varje morgon för att det är så svårt att läsa då det sparkas i magen så tidningen eller boken som lutas därpå studsar upp och ner. Det måste vara en av de bästa känslorna som finns, och jag kommer sakna att ha 23:an innanför naveln.
Den enda nojan jag har hunnit lägga mig till med (hittills) är att jag inte går upp nog mycket i vikt. Jag vill verkligen att det ska funka med amningen, och undrar om det verkligen kommer göra det om jag inte ökar i vikt i bättre takt än såhär. 2 kilo på 28 veckor känns inte som mycket att hänga i granen, och går jag ner till lägre än inskrivningsvikt snabbt efter förlossningen så vette katten om kroppen kommer vilja samarbeta och leka mjölkmaskin. Ska prata med min BM om det på måndag då vi ska dit. Den rackaren är förresten och jagar älg hela den här veckan, och det får jag höra när jag tror att jag inte ska kunna höja henne högre mot skyarna än vad jag redan gjort. I love her!
.JPG)
En alldeles lagom mage tycker jag. Hade den varit större hade du ramlat framåt hela tiden ;)
SvaraRaderaÅh vad jobbigt det är med magkommentarer! Skaka av dig bara. För din mage är jättefin och du har världens bästa bo för just din bebis. Precis lagom ju!
SvaraRaderaHoppas du kan komma på något bra sätt att få fart på viktökningen. Det är ju ingen fara att inte gå upp de där standard 8-12 kilona men du kanske kan få till en liten slutspurt? Det är ju ett tag kvar! :)
Jag hade ju några extra kilon efter hormonbehandlingarna och IVF så jag var lite på plus redan innan inskrivningen. Annars har jag gått upp 3 kilo sedan inskrivningen nu i vecka 27.
Åh - glömde säga grattis till ny vecka!!!!
SvaraRaderaDu har ju jättefin mage juh! Himla skruttkvinna på Mique! :/
SvaraRaderaJag är också lite orolig över det där med vikten, jag har gått ner två kilo och är i v21 nu... Kan det vara så att kroppen inte vill vara med när det är dags att amma om man inte gått upp tillräckligt? För nog hade jag i alla fall velat testa att amma, man vet ju inte hur det är förrän man provat...
Usch för magkommentarer, är den inte för liten är den för stor... alla är väl olika. :) Själv har jag gått upp 8 kilo redan och går in i v 28 på lördag. Jag oroar mig nästan för att gå upp för mycket istället. Jaja, i slutändan blir vi nog alla de bästa mammorna för just våra små! :)
SvaraRaderaHej! Jag har läst din blogg ett tag, då jag själv också precis varit gravid och tycker det är kul att läsa andras gravidbloggar. Fick en son för precis fem veckor sedan, omvälvande och underbart! : )
SvaraRaderaMåste bara säga att jag fick precis samma kommentarer om min mage. "Oj så liten, är du verkligen så långt gången?" osv. Jag var liten hela tiden men ut kom en 3,3 kg bebis - inte så liten och helt normal! Sjukt skönt att inte bli en jätte! Kruxet är ju att bebisen ligger långt in mot ryggen (och är inte egentligen speciellt liten ...), så jag fick mycket halsbränna och känsla av att inte kunna äta stora portioner eftersom det blev så trångt i magen (började typ i v 28, där du är nu ...). Annars gick ju allt jättebra. Jag gick heller inte upp mycket i vikt. 4 kg totalt, vilket ju innebär att resten av min kropp gick ner lite i vikt. Och jag är smal från början, precis som du. Men OM jag har mjölk! Amningen var slitsam på grund av såriga bröstvårtor i starten, men mjölken har jag alltid haft! Det rinner ofta över alla bredder... Så efter Sigge kom ut så var jag både smal och hade/har jättestora bröst OCH en mycket frisk pys. Han går upp precis som han ska i vikt!
Så - oroa dig inte! Vissa går bara inte upp massor i vikt, men det går bra ändå. : )
kramar Karin
Var glad som fan för att du har en liten mage. Det hade jag också. assmidigt. Efter vecka 30-35 kommer det bara smälla till och du kommer bli fetare än någonsin. Och du kommer sakna din "lilla" mage.
SvaraRaderaMagen är ju inte alls liten. Jag ser ut typ som dig, och det är mitt andra barn (man tenderar tydligen att bli större då).
SvaraRaderaJag gick inte upp något särskilt med första, 8 kilo totalt på 40 veckor. Jag vägde mig första gången 12 dagar efter förlossningen, då hade jag gått ned 18 kilo! Och sedan fortsatte raset... (Startvikten var 58 kilo.) Jag hade aldrig något problem med att amma. Ammade i 9 månader, tills dottern själv bestämde sig för att sluta en vacker dag. Oroa dig inte! Det mesta brukar ju lösa sig :-)
Vilket pucko! Vad har hon med det att göra? Magen blir precis så stor som den ska vara ju! 23:an mår garanterat precis så bra som det bara går därinne! :) Storleken på magen beror en hel del på hur mkt fostervätska som finns där inne också, berättade min snälla BM när min mage blev GIGANTISK trots normal viktuppgång, normalt stort barn och normalt glukosprov.
SvaraRaderaMänniskor som är knäppa kommer det alltid finnas iaf!
Du är så fin på bilderna så! :)
finaste hanna med finaste magen! 23:an mår prima ballerina i sitt bo! =) Du är så fin vännen och storleken på magen är ju individuellt, att allt och alla ska ha något att påpeka hela tiden..
SvaraRaderasyns på lördag!
Tack för era kommentarer tjejer, det känns bra att veta att man inte är den enda som inte gått upp i vikt enligt alla tabeller och faktasidor, och att det kan funka med amning ändå!
SvaraRaderaGuld värda är ni med erat pepp!
Jag fattade aldrig alla dessa kommentarer om magens storlek! Jag fick också höra - jämt - att jag hade sååå liten mage! Jaha? Vad var poängen med den kommentaren? Problem på jobbet fick jag också med chefen (kvinna till råga på allt) som ansåg att mina problem med foglossning var hitte-på eftersom - jag hade ju så liten mage! (fråga inte mig hur hon lyckades koppla ihop magstorleken med något som är hormonellt betingat, men men...).
SvaraRaderaSen att jag exploderade på slutet och såg ut som en övergödd elefant är en annan historia, haha! De där sista fyra veckorna visste jag inte om jag skulle kvävas av min egen jättekropp eller inte.
Hur kommer det sig att du oroar dig för din viktuppgång och amningen? Hör det ihop på något sätt? Känns ju rent spontant som att det inte vore något problem så länge man inte är totalt undernärd, eller?
Och sist men inte minst, snygg mage!
skräll att folk måste kommentera ens gravid-mage. är det inte för att den är för "stor" så är det för att den är för "liten".
SvaraRaderahuvudsaken är att bebisen mår bra, jag spyr galla på alla magkommentarer jag har fått och får.