Jag förstår inte de som tycker att karlarna har tur som "slipper" vara gravida. Visst kanske jag är ute på tunn is med att säga så innan jag gått igenom en förlossning, men jag förstår inte. Jag har inte haft en superlätt graviditet så här långt, även om det bara är rosenskimrande just nu. Jag har spytt som en gris, haft tidiga foglossningar och varit orolig som en tok. Det finns de som har det så mycket värre, det vet jag, men det har för mig varit värt allt.
Med glädje skulle jag gå igenom allt tusen gånger igen, för vad spelar det för roll när man får en spark i näven, känner hur någon vaknar till liv i magen samtidigt som en själv om morgonarna, får lyssna på lilla hjärtat och se på ultraljudet att det faktiskt är någon där inne.
Känslan i kroppen att jag bär på vårat barn, att stryka på magen och känna hur 23:an rör sig däri till svar, den är oslagbar och värd allt kräk. Jag hade varit avundsjuk på Darling om det hade varit han som fått gå med magen i vädret och känna sig som vackrast i världen. Lyllos oss kvinnor, stackars män!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dej helt och fullt! Tycker det är synd om killarna som aldrig får vara gravida, och jag har gått igenom en 28 timmars förlossning ;)
SvaraRaderaTur att någon som fött barn håller med mig, då kan jag ju inte vara så tokigt ute ;)
SvaraRadera