Då jag gick första året på gymnasiet, trodde att jag var vuxen och roade mig med att smita på fest om helgerna så träffade jag D, min första kärlek. I sju månader var det vi mot världen och givetvis trodde jag att det skulle hålla för evigt, vilken sextonåring tror inte det då det bubblar av känslor i kroppen? Det slutade med att jag spelade offside med en fransk utbytesstudent och han gjorde slut. Fy så rutten jag kände mig, det är det elakaste jag någonsin gjort. Tusen förlåt gjorde ingen skillnad men vi förblev vänner och är det än idag.
När han kommer upp till norr för att hälsa på sin familj brukar vi ses, och han kommer faktiskt upp idag! Vissa vänner har man kvar hela livet, och honom hoppas jag att jag aldrig tappar. Vill ni läsa hans träningsblogg hittar ni den HÄR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Antingen så har jag blivit helt senil på äldre dar eller så var jag på en annan planet under gymnasiet, men hur mkt jag än försöker så kommer jag inte ihåg det här...har du någon förklaring? *rodnar* :-)
SvaraRadera