Ett år sedan plusset

Om bara några minuter är det exakt ett år sedan vi fick plusset på stickan som sedan blev Astrid.

Helgen innan satt jag, Darlingen, Sandra&Carro i soffan hemma hos oss och kollade på film. Helt plötsligt började jag må jätteilla och Darlingen hämtade ett glas vatten åt mig. Det hjälpte inte, jag var tvungen att kräkas. Jag trodde att det berodde på hotellfrukost, fika, middag och godis, Carro undrade om jag blivit magsjuk och Sandra hon bara log..

När sällskapet åkt hem så påminde Darlingen mig att jag mått illa de två senaste kvällarna, men jag vågade inte riktigt hoppas att det skulle betyda att jag var gravid. När tisdagen 31 mars kom så klev jag upp tidigt och åkte till jobbet för morgonmöte. Jag hörde knappt vad som sas utan var nog mest fokuserad på att behålla frukosten i magen, egentligen skulle jag luncha med Petra och Annika klockan 11 men bestämde mig för att åka hem. När jag satt mig på bussen ringde jag till Darlingen och sa åt honom att köpa hem test, för någonting var det som inte stämde i kroppen. Hade jag inte varit gravid hade jag bokat tid på vårdcentralen för att ta reda på vad som var fel.

Strax efter fyra kom Darlingen hem med en apotekspåse i handen och frågade hur jag mådde. Jag visste inte riktigt om jag skulle våga testa, samtidigt som jag ville kasta mig över kartongen och få det gjort. Efter att vi båda suttit tysta en stund så föreslog han inte lite ivrig att jag skulle ta ett test.

Jag lämnade toadörren på glänt, kissade på den miljonte stickan i ordningen och tittade sedan upp i taket. När jag tittade ner på stickan några sekunder senare färgades just kontrollrutan som visar att testet fungerat, och i rutan bredvid fanns redan då ett +. "-Näe, näe, näe, NÄE!" fick jag ur mig innan jag började tokgrina och skratta på samma gång. Darlingen röck upp dörren och kollade han med innan även hans tårar började trilla. Sedan sprang han iväg och hämtade kartongen för att kolla så att ett + verkligen skulle betyda gravid med orden "-Tänk om jag köpt något annat konstigt polskt test som visar tvärtom?".

Vi skrattade och vi grät, vi dansade och kramades. Sedan åkte vi iväg och handlade det första plagget till 23:an i magen. I bilen påväg till stan ringde jag några av mina närmaste vänner, systrarna och mamma för att berätta. Vi bestämde oss för att vi ville berätta personligen till Darlingens familj och till min pappa, och bestämde oss för att göra det med en bild i ett påskägg på långfredagen/påskafton. När vi kommit hem åt vi landgång till middag, pussade, kramade och strök på magen och somnade sedan leendes båda två.

Definitivt en dag att minnas!