Redan när Astrid låg i magen pratade vi om skulle döpa henne eller inte. Jag är döpt-Darlingen är det inte.
Vi tycker båda två att dopet är en fin tradition och att det är ett roligt tillfälle för släkt och vänner att få träffa det nya lilla livet. Vi är dock inte troende någon av oss, går endast i kyrkan vid dop, bröllop och begravningar och känner inte att vi delar vår vardag med någon form av högre makt. Vi frågade oss själva om vi ärligt skulle kunna svara ja då prästen frågar om vi vill att Gud ska vara en del av vardagen i Astrids liv, och insåg att vi skulle ljuga båda två.
Hon får tro på precis vad hon vill, men varken jag eller Darlingen tänker välja åt henne. När hon blir så stor att hon förstår får hon välja att aktivt tro på vilken religion hon vill, eller låta bli. Det känns dock inte som att dopet har någon större religiös betydelse för de flesta nuförtiden, utan att det är mest för traditionens skull. Det finns ju även den intressanta kategorin människor som döper sina barn för presenternas skull, men jag antar att jag inte behöver berätta vad jag tycker om dem.
Jag säger inte att det är rätt eller fel att döpa sina barn om man inte är aktivt troende, men vi har alltså valt att inte döpa henne. Först funderade vi på att ha ett "namnkalas", och ha det som ett dop fast utan första stunden i kyrkan, men insåg att i stort sett alla vi skulle ha bjudit nu redan har träffat henne. Och fikat har vi gjort en hel del sen hon kom! Vi tänker uppfostra henne till att tro på sig själv, kanske räcker det med det. Det får hon som sagt välja själv.
Vi tycker båda två att dopet är en fin tradition och att det är ett roligt tillfälle för släkt och vänner att få träffa det nya lilla livet. Vi är dock inte troende någon av oss, går endast i kyrkan vid dop, bröllop och begravningar och känner inte att vi delar vår vardag med någon form av högre makt. Vi frågade oss själva om vi ärligt skulle kunna svara ja då prästen frågar om vi vill att Gud ska vara en del av vardagen i Astrids liv, och insåg att vi skulle ljuga båda två.
Hon får tro på precis vad hon vill, men varken jag eller Darlingen tänker välja åt henne. När hon blir så stor att hon förstår får hon välja att aktivt tro på vilken religion hon vill, eller låta bli. Det känns dock inte som att dopet har någon större religiös betydelse för de flesta nuförtiden, utan att det är mest för traditionens skull. Det finns ju även den intressanta kategorin människor som döper sina barn för presenternas skull, men jag antar att jag inte behöver berätta vad jag tycker om dem.
Jag säger inte att det är rätt eller fel att döpa sina barn om man inte är aktivt troende, men vi har alltså valt att inte döpa henne. Först funderade vi på att ha ett "namnkalas", och ha det som ett dop fast utan första stunden i kyrkan, men insåg att i stort sett alla vi skulle ha bjudit nu redan har träffat henne. Och fikat har vi gjort en hel del sen hon kom! Vi tänker uppfostra henne till att tro på sig själv, kanske räcker det med det. Det får hon som sagt välja själv.
Den här fina klänningen från KappAhl's Vintage Stories kan jag ju köpa ändå..Kanske hon kan ha på sig den i sandlådan?
Samma här! Inte troende för fem öra nån av oss så dop känns fel. Och namnkalas känns som en ursäkt att kamma hem mer presenter (för oss). Alla har ju redan redan träffat henne!
SvaraRaderaVi är inte heller troende, eller med i svenska kyrkan så för oss var valet om dop eller inte dop väldigt lätt. Däremot kommer det troligen att bli en namnfest. Eftersom lillans kusiner alla är döpta så känns det fel att inte göra något alls för henne, och med ett namnkalas så får hon också något att "jämföra med" senare. Kanske en tråkig anledning, men det känns rätt för oss.
SvaraRaderaCoolt att välja alternativet ingenting (alltså varken dop eller fest). Och tänk vad stolt Astrid blir sen när ni gav henne förtroendet att välja själv, så tidigt! :)
SvaraRaderajag tycker ni ska döpa henne för då hon blir äldre och kanske vill konfrimera sig måste man vara döpt :)
SvaraRaderaJag tycker också det är jätteviktigt att barnet själv får välja om denne vill vara med i någon kyrka.
SvaraRaderaVi hade namnfest för våran Billie, eftersom vi ville ha en liten ceremoni och riktigt fira att hon kommit till oss. Jag är officiant och är med och ordnar namnfester och barnvälkomnanden. Så om ni ångrar er och vill ha lite tips får du gärna höra av dig! Det viktigaste är ju iaf att ni gör precis så som ni vill, inte lever upp till någon annans förväntningar!
Däremot så spelar det ingen roll om man döps eller inte i sverige, man föds in i svenska kyrkan som jag har fått höra. Så man måste gå ur svenska kyrkan åt sitt barn..
SvaraRaderaMen nu är jag ju inte säker :P
Läste komentaren om att hon måste vara döpt om hon vill konfrimeras, 3 i min grupp fick döpas och det gör ju ingenting.
Vi har oxå valt att göra ingenting, vi har däremot funderat på att bjuda släkten på någon grill fest den dagen vi har skaffat hus :)