Igår hade vi en..intressant kväll. Darlingen hade redan ropat hej och hunnit halvvägs över bäcken då Astrid inte haft några långa skrikstunder de senaste kvällarna. Igår tog hon igen det hon missat och han trillade i plurret! Från klockan 7 ljöd en hysterisk siren på Kullenvägen 10, och den tystnade inte förrän klockan 11. Vi hade då provat sjunga varenda sång vi kan, dansat runt, tänt lampor, lekt med ugglan och pappan hade gått en 40 minuter lång sövningspromenad. Hon var tyst men vaken under promenaden, och hemma var hon tyst fem minuter här och där för att hämta andan.
Inte förrän jag tagit barnet under ena armen, täcket under den andra och tagit min tillflykt till soffan för att pappan skulle få sova så blev hon tyst. Bara sådär, pep efter nappen, fick den i truten och somnade i min famn. Antagligen utmattad efter sitt maratonpass, och mamman var lika utmattad hon och sov gott till klockan 2 då det lilla odjuret ville ha mat. Då gick vi upp till sovrummet, hon somnade om i sin egen säng och jag fick krypa ner bredvid min Darling.
Nu på morgonen när hon låg så sött i sin säng, pratade för sig själv och sprattlade okontrollerat med armar och ben så tänkte jag, var det verkligen så hemskt hon skrek igår? Visst, hon skrek hysteriskt så hon skakade, var röd som en tomat, alldeles svettig och detta utan hejd. Men det hinner man glömma bort till nästa gång man sitter där med panik i kroppen, och det låter som att hon brutit varenda ben i kroppen. Då är det jävligt jobbigt och man känner sig sjukt maktlös som inte kan hjälpa.
Men nu, när hon tittar nyfiket omkring sig och slickar på sina egna händer, då är allt det glömt. Igår klådde hon alla sina rekord i vansinnighet, och här sitter jag och skrattar åt våra försök till att lugna henne. Nån inbyggd föräldramekanism antar jag, och tack gode gud att den finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja det är precis samma sak här! Ett par lugna dagar så hinner vi glömma att det ibland är kaos. Mycket smart mekanism.
SvaraRaderajag minns när Embla hade några sådana nätter i början.. jag körde barnvagn ute i snöstormen, inget hjälpte så tillslut lät vi henne ligga och skrika i sängen för resultatet var ändå det samma eller snarare bättre, hon skrek tills hon somnade och det gick fortare än när vi försökte trösta henne.
SvaraRaderaJag är också nybliven förälder, men vår lilla tjej är snart två månader. Vi kör likadana maraton här hemma. Gärna på kvällen också, mest för husfridens skull antar jag. Vi vaggar, vi sjunger, vi vandrar av och an, vi utnyttjar gosedjuren. Men icke. Och på morgonen när hon är pigg, nyäten och nybajsad då får man de mest underbara leendena och hela gårdagen är glömd. Märkligt det där. Att på kvällen gråta av maktlöshet för att på morgonen le och njuta av att man har den mest fantastiska lilla varelse som ler mot en. Antar att det är föräldraskapet i en vacker liten låda...
SvaraRaderaKan tänka mig att man kommer att få många såna där kvällar innan de är stora nog att förstå att det inte är någon hit att skrika när man ska sova. :P
SvaraRaderaSv: Låter bra att 3 kg var en bra vikt att klämma ut! ;)
Känner verkligen igen det dära. Man håller på bli knäpp och sen nästa dag så var det inte så farligt.. Fast ärväll lika dant som med en förlossning, man glömmer hur ont det gör tills man ska göra det igen.(iaf vad folk har sagt)
SvaraRaderaEtt leende eller skratt från sin bebis ger en oxå så enormt mycke energi :)
Min son som idag är fem månader var precis likadan, från det att han var ungefär en vecka gammal till han var tre månader. Vi köpte en bärsjal (en 6 m lång sjal i mjuk trikå) och bar honom tätt tätt precis INNAN han började sin värsta skrikstund (mellan 19 och 22). Det fungerade nästan alltid! Istället för att skrika så somnade han. Antagligen hade han "bara" svårt att släppa vakenheten och blev övertrött. Det är mitt absolut hetaste tips, förstår inte hur folk med bebisar klarar sig utan sjal! Och håll ut, det slutar vid 3 månaders ålder... hör av dig om du vill veta mer. : )
SvaraRaderaVi har lagt våra barn på skötbordet och spolat häftigt med vattnet de gånger skriken har blivit sådär okontrollerade. Det har gett i alla fall tillfällig hjälp.
SvaraRaderaJessica: Det betyder så mycket att få höra att andra har det/har haft det likadant! När man går med magen i vädret är det ingen som yppar ett ord om schemalagda skrikfester, ingen vill väl skrämma upp blivande föräldrar :) Men nu när vi pratar om det får man höra att det festas/har festats på detta vis i de flesta familjer :D
SvaraRaderaAnonym: Hon gillar ljudet av rinnande vatten (eller blir lugn av det iaf), ska prova ditt tips vid nästa skrikfest :) Tack!