Jag räknade ner till att Darlingen skulle komma hem, för även om hon inte skriker mindre för det så är det skönt att vara två. Ensamma mammor/pappor och dagisfröknar, hatten av för er! Inatt har jag haft svårt att sova och Astrid har tappat nappen stup i kvarten, så jag hoppas att hon är lite tröttare idag så vi kan vila på soffan. Det är -22 ute, så promenaden låter vi bli för dom små lungornas skull.
Åter igen måste jag slå ett slag för den inbyggda föräldramekanismen, även om jag var trött som ett aber imorse klockan 7 och ögonen nästan gick i kors, så kunde jag inte blunda när hon låg tätt bredvid mig och höll ett krampaktigt tag i mitt pekfinger då hon sov. Det går inte att titta sig mätt. Älskade lilla skrikunge!
Ja du, sådana där dagar gör att man blir helt mör! Vi hade en sådan period igår kväll, mellan 18-22 då jag såklart var ensam hemma dessutom. När maken kom hem så blev jag lite extra lycklig. Fast ändå saknar jag dottern när hon varit hos pappa en stund. Den kärleken, den kärleken.
SvaraRaderade där låter jobbigt.... Tur att dom är så söta, man smälter varje gång man tittar på dom. :) Alex har hittills inte haft några skrikmaraton. *peppar peppar*
SvaraRaderaDet är faccinerande hur mycket man orkar egentligen. :)