Vi sitter i soffan och kollar förundrat på klockan, vart är the eight o'clock anger? Lillan har nämligen visat sitt humör och demonstrerat sin röststyrka vid samma tid de senaste kvällarna. Igår när Darlingen kom hem så började jag grina, snacka om att man känner sig maktlös när det tokvrålas och gråts utan hejd. När ingenting hjälper, ingen sång eller dans får henne att tysta, inget stryk på ryggen eller massage på magen sänker volymen på vrålet och man börjar gå över till att böna och be. Det handlar ju om att vänja sig, för det kommer grinas och vi kommer inte alltid förstå varför, men jobbigt är det ändå.
På tal om sång och dans så kan jag dela med mig av min senaste cover, som passar utmärkt vid blöjbyten efter att nummer två gjorts. Melodi och text är Super Trooper-Abba, men ni byter helt enkelt ut ordet trooper till pooper istället. Super Pooper, klockrent eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar