De senaste veckorna har jag återgått till min vardagsregel-inget godis! Mån-tors blir det inga karameller, för då vet jag att det blir ett hejdundrandes frossande varje kväll och magen skriker i protest. Det räcker gott och väl med helgen, jag får i mig nog så mycket socker ändå veckorna igenom.
Redan nu så märker jag hur mycket sockersuget minskat, i fredags rynkade jag på näsan då Darlingen kom hem med en säck lösgodis. Men när det gäller chips- håll i mig och göm era påsar. Vet inte om det är saltsug eller om kroppen skriker efter fett, men jag skulle kunna äta dessa friterade ljuvligheter till frukost, lunch och middag. Gärna med en god dip till. Ah!
Det enda molnet på Hanna-himlen just nu är när chipsen krossats till småbitar och inte går att dippa. Vilken misär det är. Suck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mmmmmmm chiiiiips. Mmmmm piiiizza. Mmmmm gooooodis. Mmmmm seeeeeemla. Ja du fattar.
SvaraRaderamm, chips är min största last : )
SvaraRaderaUpptäckte att ÖB sålde 500gramspåsar med chips när jag flyttade till stan. Vågar inte ens börja fundera på exakt hur många såna påsar jag har stoppat i mig under de åtta månader jag spenderat där... Typ fler-än-sex-men-färre-än-tio. Tror jag. Plus en hög "vanliga" lantchipspåsar också. Ajabaja ;) Men potatis är ju nyttigt iaf!
SvaraRadera