Idag börjar allvaret. Pappan i familjen åkte till jobbet innan tuppen vaknat, och jag matade barnet som vaknade av hans väckarklocka. Sedan somnade vi båda två om i stora sängen, och där låg vi till klockan 9. Astrid sov största delen av tiden, jag låg stundvis vaken och bara tittade på hennes perfekta lilla uppenbarelse. Tänk att vi gjort den här fina lilla människan, hon har vuxit inom mig och nu är hon här. När vi får höra att hon är fin så svarar vi "hon är det finaste vi gjort", och jag menar det varje gång. Inte ens jordgubbsrabatten klår det här.
Målet med dagen är att hålla bebisen mätt och byta hennes blöjor när det behövs. Sen har jag högtflygande planer om en promenad efter nästa mål mat så får hon sova gott i vagnen. Lyckas jag med det så är jag nöjd. Mamma på heltid nu, det känns skitbra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja visst är det härligt! Själv har jag bara tre månader kvar, sen är det dags att jobba. Läskigt!
SvaraRadera