Just hemkommen från besök hos familjen Stråmo, där det käkats asiatisk fiskgryta och hoppats hopprep. Jag klådde killarna med mina 150 hopp, och nu är jag mallig och har ont i högra vaden (men ni vet ju allt det där- pain is temporary!). Vi har blivit pensionärer och lägger oss gärna innan nio (läs:jag lägger mig gärna innan nio-Darling är alltid så kramsjuk så han kryper ner strax efter), så kvällens bravad är lätt att hålla sig vaken, och t.o.m. sitta vid datorn(!), till nästan tio!
Våran resa var precis så bra som jag hoppats, om inte bättre, och batterierna känns fulladdade. Ge mig trubbel och jag skrattar dem i vitögat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar