När hon var en liten larv somnade Astrid själv i sin egen säng kring klockan 20, och sov gott till första matningen vid klockan 01-02. Efter det lades hon ner i egen säng igen och somnade om till nästa matning. Nu när hon förstått att hon har ett val, att vara vaken och leva rövare, så föredrar hon det istället. Man får vyssja henne, ligga bredvid henne och sch:a eller helt enkelt bära runt på henne för att få sömnen att infinna sig i den lilla kroppen, trots att hon är så trött att ögonen snurrar. Om man lyckas så sover hon sedan i sin egen säng till klockan 22-23, sedan är det totalvägran tills hon får komma över till vår säng och ligga som ett plåster mot antingen mig eller hennes far.
Hela förra veckan var jag medvetslöst trött om kvällarna/nätterna, och lät henne snutta sig till sömns vid bröstet. Dumt gjort, inser jag nu med facit i hand. Torsdag kväll/natt skrek hon som besatt tills hon fick bröstet, sisådär en 20 gånger. Hon var inte hungrig, och åt inte, utan det var bara myset hon var ute efter. På fredagen bestämde vi oss därför att det fick vara nog, och efter att hon ätit från sin kära mor vid klockan 23 gick jag till gästrummet och lämnade pappa&bebis kvar i sovrummet. När jag lyfte över henne till Darlingen skrek hon som en stucken gris och sträckte ut armarna efter mig, när jag reste mig och gick ut genom dörren skrek hon ännu högre och vred sig som en mask för att komma ur sin pappas grepp. Aj, vad ont det gjorde i hjärtat. Men efter en liten stund lugnade hon ner sig och somnade gott. Natten gick jättebra, och hon åt flaska 1 gång under natten och 1 gång på morgonsidan. Klockan 9 väckte jag de två sömntutorna som inte verkade ha några planer alls på att stiga upp.
Lördagnatt åt hon flaska kring klockan 23 och klockan 04, och sov rätt bra mellan matningarna. Då jag blev väckt på morgonen med paket och mys fick hon amma för sista gången, och det var med en tår i ögat kan jag lova. Då hade hon inte ammat alls under hela lördagen, och det gick utan problem. Det har blivit sämre och sämre kvalitet på maten, och hon är inte särskilt intresserad då hon vet att man kan få mat/gröt istället om dagarna. Om nätterna får hon ersättning, som vi tänkt byta ut mot välling eftersom. Det kändes som rätt beslut, men det sticker lite i hjärtat då jag inser att pyttebebisperioden är över nu, hon börjar bli en stor liten tjej. ♥
Inatt surrade och snurrade hon tills hon låg raklång mellan oss och sträckte så sina stolta 60nånting centimeter. Sen somnade hon som en stock strax efter 23 och vaknade för mat vid klockan 3 och sedan vid klockan 6, vaknade för dagen gjorde vi inte förrän klockan 9. Hoppsan! Kanske jag måste börja ställa väckaren, min automatiska lilla bebisklocka av märket Astrid tycks ha lagt av. Inser när jag läser runt att många mammor med 6-månaderbebisar skulle klassa hennes matningsintrevaller som horror, men det här är ljuva tider om man jämför med hennes period som nu förhoppningsvis är över. Här ska det nu finslipas
