Byte av förskola

Jag har ju glömt berätta att Elsa fått plats på Golfkullens förskola från höstterminen! Vi fick veta det under våren, och det var en riktig lättnad. Även om både hon och vi trivs jättebra på Kristallkulan (där hon går nu), och det går bra med lämningar på två olika förskolor, så kommer det bli riktigt skönt att ha barnen på samma förskola ute på Sävastön.

Hon kommer börja där direkt efter sommarlovet, med en veckas inskolning. Guld värt att jag kommer kunna gå hemifrån på morgonen, lämna barnen och ta bussen till jobbet. Då kan Crille ta bilen på morgonen och sedan hämta direkt han slutat, det kommer spara en hel del tid både morgon och kväll.

Astrid kommer byta avdelning till Svingen som är på "storsidan", och Elsa börjar på Klubban där Astrid går nu. Det känns tryggt och bra, vi känner pedagogerna väl, och det är ingen främmande miljö för Elsa som ju varit med dit sedan hon var nykläckt.

Elsa 1,5 år

Idag blir vår tjuriga lilla solstråle ett och ett halvt år. Tiden har gått så otroligt snabbt, samtidigt som det känns som att hon funnits för alltid? Den starka viljan har funnits där från start, men är nu starkare än någonsin. Har hon bestämt sig för något-då är det så. Man får komma på kluriga sätt att avleda henne när hon kommer på mindre bra planer (som att hoppa från köksstolar).

Humor har hon absolut, pruttkudden är en av favoritsakerna, hon lägger den ofta på golvet och sätter sig där på. Sedan försöker hon få någon annan att också sätta sig, och så skrattar hon glatt. Häromkvällen när hon hade feber hängde hon lealös men vaken i famn. Så släppte hon en brakfis så att det dånade i blöjan, och så skrattade hon så att hon tappade nappen. "-PUTTADE HAHAHAHAH".

Hon är väldigt intresserad av pottan, och blev ännu mer inspirerad efter att vi hälsat på kusinen Ted om pottränar. Flera gånger om dagen går hon dit och sätter sig, på eget initiativ. Igår gick hon iväg från vardagsrummet, och ropade efter en stund på sin pappa "-BASCHAT! POTTAN!", och mycket riktigt så satt hon på pottan med neddragen blöja och prestation där i. Inte illa för att vara 1,5 år!

Vid senaste BVC-besöket visade vågen 9720 gram och på längden mättes hon till 84 centimeter. Det betyder att hon ligger under normalkurvan  på vikten, och över på längden. Precis som storasyster! Har nu storlek 86 i kläder och ~21 i skor.

Hon är glad i mat och smakar det mesta som bjuds. Banan (baaan), digestivekex (kess) och russin (jussin) är det som oftast efterfrågas här hemma som mellis. Favoritdrycken är mjölk (mölk), hon sitter på en vanlig köksstol, dricker ur vanligt glas och använder ibland bestick. Lilla tjejen som blivit så stor.

Talet har verkligen lossnat den senaste tiden, hon har nu ord för det mesta som man dessutom förstår. Pratar flerordsmeningar, t.ex "-Oj mamma spilla" imorse när jag spillde juice på köksgolvet. Härmar oss som en liten papegoja och man ser rent hur den lilla hjärnan jobbar med att lagra nya ord. Det är ju så otroligt skönt nu när hon kan kommunicera med ord, säger "-Dicka vatten" istället för att bli ledsen/arg när hon är törstig. Favoritordet är dock fortfarande det samma, i olika variationer, NEJ neeeeej nejnejnej NÄ-Ä, neeee.

Motoriskt sett så ser hon inga hinder. Klättrar dit hon vill, försöker klä på sig själv och pärlar med de små pärlorna (så länge tålamodet räcker). Favoritsysslan just nu är att bygga lego, favoritleken är jaga och kurragömma.

Storasyster är stora idolen. Hon frågar efter henne om hon inte är hemma "-Attjid? Aaaaaattjid?", och även fast de ryker ihop titt som tätt så är glädjen mellan dem två omöjlig att beskriva. Om Astrid gråter är Elsa snabbt där med hennes snusse för att trösta.

Hon somnar med någon vid sin sida kring 19 varje kväll. När hon vaknar under natten tar vi antingen över henne till vår säng eller så sover någon av oss tillsammans med henne i Astrids säng. Då somnar hon om på en gång och sover vidare till någon gång mellan 06-07. Någon gång har hon dock överraskat med att sova hela natten själv i egen säng!

Jag kan inte säga annat än att vi är lyckligt lottade som fick detta lilla energiknippe till vår familj. Tusen ton med vilja, nära till skratt och ett smittande leende. Ständigt en glimt av bus i blicken och blöta pussar. Elskade Elsa!

Elsa just nu

Skulle man beskriva Elsa med ett ord så är det VILJA. Den är stark och visas tydligt, ofta och högljutt. Bygger Astrid ett pussel då vill Elsa göra detsamma, och får hon inte vara med och bygga (förstöra) så hörs hennes missnöje härifrån till andra sidan jordklotet. Hon tror sig kunna hoppa, klä på sig själv och nå till de högsta hyllorna, men när det inte går så blir hon så frustrerad.

Det är bra egenskaper tycker jag, att vilja, våga försöka och misslyckas ibland. Men primalskriken och raseriutbrotten då inte pusselbitarna passar ihop, de är ju lagom förtjusande. Då är det bara att påminna sig själv att det är hennes enda sätt att uttrycka sig just nu. Hon utvecklas, visar sina känslor och gör det väldigt tydligt. Antingen är hon överlycklig eller asförbannad, det finns som bara två lägen på den där lilla damen.

En stund värd guld

Problemlösning

Om nappen sitter fast i nappbandet, som i sin tur sitter fast i overallen, vad gör man då om man är riktigt sugen på att snutta på den? Släpar med overallen bakom sig såklart.

Man får inte vara dum!

Att älska någon så att det gör fysiskt ont

Med Astrid minns jag det som att kärleken kom PANG BOM, så fort hon landade på mitt bröst så var kärleken ovillkorlig och har varit så sedan dess. Hjärtat började slå en aning hårdare klockan 04:01 den 11 december 2010 helt enkelt.

Med Elsa så kändes det så plötsligt, som att hon kom till oss innan jag var beredd på det. Och det är ju väldigt lustigt, jag låg ju på soffan i två månader och gjorde inget annat än att vänta (och spela spindelharpan). Jag har absolut känt den där kärleken, att jag skulle göra allt för henne, och det från start. Men nu, ett år senare, så känner jag hur det bultar sådär hårt i bröstet och undrar om jag inte känt den känslan förrän nu? Vi hade några månader då det trillade många tårar ned för både mina och Elsas kinder, men efter att vi fick ordning på hennes allergier så fick vi som börja om på nytt.

Nu när hon tittar på mig och ler, när hon lägger sina tunna armar om min hals, när hon ropar "-MAMMAAAA" då hon inte vet vart jag är. På natten när hon kryper nära, när hon matar mig med resterna från sin egen tallrik. När hon promenerar runt bland höstlöven och ögonen lyser av bus. Herre. Min. Gud.

Jag tror jag är kär.

Elsas allergier

I onsdags var vi som sagt till barnavdelningen på sjukhuset för ett återbesök gällande Elsas allergier. Vi började med att prata med läkaren, träffade sedan allergisköterskan för pricktest och träffade sedan läkaren igen. Dietisten hade tyvärr fått förhinder, men vi känner ändå att vi fått svar på de frågor och funderingar vi hade.

Redan innan besöket så hade vi pratat med dietisten om att hon fått i sig mjölk utan att reagera vid två tillfällen, så läkaren och dietisten hade rådgjort och bestämt att vi ska testa att återinföra mjölk i hennes kost stegvis efter ett schema. Vi har startat med vanligt smör på smörgås, och det verkar gå bra. Imorgon ska vi öka på med pålägg innehållandes mjölk, och så länge hon inte reagerar så ökar vi på var tredje dag.

Vid pricktestet så reagerade hon ögonblickligen på ägg, de vita små utslagen blossade upp efter några sekunder. Vi ska nu hålla henne äggfri i ytterligare 1,5 år, sedan ska vi på återbesök för ett nytt pricktest. Det känns som att vi nu har bra koll på vad som funkar och inte, vi kan t.ex koka och äta ägg vid frukosten utan att hon reagerar. Det känns inte så svårt att hålla henne från det, det vi mest kan komma på är bakverk som är svåra att lyckas med utan ägg, och hon äter ändå inte fika än så det spelar ingen roll. Pannkaka serverar vi inte då den är svår att lyckas med som glutenfri, äter vi paj så får hon något annat. De allra flesta pastasorterna är äggfria, men lasagneplattor går bort.

Hon ligger under både på vikt- och längdkurva, men det behöver inte ha något med hennes allergier att göra. Astrid har ju också alltid legat under på vikten, och hon har inte så mycket att brås på när det gäller varken längd eller tyngd. Vi har i samråd med BVC bestämt att vi ska in på kontroll när hon är 1 år och 3 månader igen, istället för det vanliga besöket vid 1 år och 6 månader, för att lättare upptäcka om det är något som inte stämmer.

Det enda som känns krångligt nu är att hon kommer ha en (eller två, beroende på hur det går med mjölken) allergi att hålla koll på när hon börjar förskolan. Även om personalen säkert är vana och har koll, så känns det jobbigt att inte själva kunna hålla koll på allt hon stoppar i sig.

En liten allergiker

Några kalasbilder

Födelsedagsmango!

Ingen fest utan ballonger och serpentiner 

Elsa, Astrid och Minnah

Bild från Emma (som verkligen borde uppdatera sin blogg ;))

Edit och Astrid

En just snygg trio..

Lucas och Astrid

Liam och Elsa

Jag och Crille fick grattisrosor av Palina!

Från nyfödd till ettåring ♥

Elsa 1 år

För precis ett år sedan blev vi föräldrar till lilla Elsa Elisabeth Stråmo. Efter en graviditet som jag stundvis mot slutet önskade skulle ta slut NU och en fantastisk förlossning så fick vi en överraskande stor tjej i våra armar.

Nu är hon inte alls särskilt stor, utan en nätt tjej precis som sin syster. Viljan är dock större än störst, och det finns inte mycket som kan hindra henne om hon väl bestämt sig för något. Som att lyfta upp och bära runt på badrumspallen som är lika stor som henne själv, hur går det till liksom? Hon är motorisk, snabb som attans när hon hittar på rackartyg och bjuder ofta på sina smittande leenden och mjuka kramar.

Hon går för fullt, trillar eller kryper ytterst sällan. Klättrar en del, men tar sig turligt nog inte upp i soffan själv. Förstår väldigt väl vad "nej" betyder, men lyssnar såklart inte alltid när det sägs. Lite ouppfostrad än med andra ord!

Att äta, det är populärt så länge det är något gott som bjuds, till exempel korv på längden och tvären. Kolhydrater är dock mindre populärt, potatis/ris/pasta/bröd hamnar oftast på golvet, är det en LCHF:are jag närt vid min barm? Den egenkokta majsvällingen får två bebistummar upp, och en flaska slukas överraskande snabbt.

Ord som vi (och ibland andra) förstår är mamma, pappa, tutte, där och "Ass". Hjärtat smälter när hon går runt från rum till rum och frågar efter sin syster, syskonkärleken finns där redan nu.

Hon älskar att bada och duscha. Kurragömma är favoritleken, och att lägga matbitar i skålen, saker i väskor och så vidare är också en hit. Trivs allra bäst utomhus där hon går runt och plockar sten, pinnar och annat som går att finna. Blir sprattligt glad då hon ser Molly och Silver (farmor och farfars hundar), tycker att det är high life att gå runt själv på stan/mataffärer, och charmar gärna pensionärer hon möter på vägen med ett brett flin.

Hemma kan hon gå iväg och leka en liten stund, men är snabbt tillbaka och drar en gärna i byxbenen när man försöker laga mat. På bortaplan är hon (konstigt nog) mycket mer självständig och vill helst smita iväg och bli jagad.

Morgonkonsert på nya xylofonen. Tack familjen Fridlund!