Men då hon inte är ledsen, utan tvärtom skitglad, oj så hårt mitt hjärta slår då. Hon har ett fantastisk skratt, och allra gladast blir hon när storasystern busar med henne. En minnesbild av det där busiga och lyckliga leendet, det räddar alla skitdagar!
Vi hade tidigare börjat servera smakportioner, men slutade helt då vi inte visste vad hon är allergisk mot. Imorse serverade jag första portionen mjölkfri gröt, och nu börjar vi om igen. Hon hugger efter skeden med både mun och händer, är väldigt intresserad och blir arg när det tar slut.
Hon som sagt fortfarande ett väldigt svajigt humör, vilket gör att hon spenderar största delen av sina dagar antingen i famnen eller selen. Dock har hon börjat gilla vagnen bättre, och sover nu däri på förmiddagspromenaderna och då hon somnat på kvällen innan vi går upp till sovrummet. Att ligga på mage går bra en liten stund, att sitta upprätt med stöd går ännu bättre. Matstolen är bästa stället att sitta, och babysittern duger ibland. Babygymmet är ingen hit, men gåstolen blir allt mer uppskattad. Vi försöker hitta något som hon verkligen gillar, men min famn verkar vara svårslagen!
Vid klockan 19 är det godnatt, och då har vi oftast fått kämpa lite för att hålla henne vaken till Astrid gått och lagt sig (annars är det väldigt lätt att storasyster ska gosa och väcker henne igen). Efter att hon sovit en stund i famnen så lägger vi ner henne i vagnen, vaknar hon till så räcker det oftast med att vi gungar vagnen litegrann så somnar hon om. Efter det så ser kvällarna väldigt olika ut, vi påbörjade ju ett framgångsrikt litet sömnprojekt, men när vi insåg att hon var allergisk och inte mådde bra över det så fick det pausas. Vi kommer absolut att börja om igen, men är av åsikten att man inte mixtrar med barns sömn då de inte mår bra. Nu ligger hon vid min sida och snuttar sig igenom nätterna, och så får det vara fram tills att vi känner att hon mår bra igen.
Jag är väl aldrig ledsen! Vad svamlar du om mamma?!












