..kanske jag ska bjuda på en årets Jäkna?

Can you handle renen Ture?

Det här är renen Ture. Är du smart nog (till skillnad från mig) att genom att flytta en av "pinnarna" en gång få Ture att kika åt ett annat håll? Han måste ha kvar samma "kroppsform", dvs att ben, huvud och hals ska ha samma vinklar som tidigare. Fram med tändstickor och klura..Den som först lämnar en kommentar med rätt svar ska banne mig få en trisslott på posten (såvida du inte heter Erik, Stephen, Rickard eller Lisa och jobbar på Polaris Optic).

Liar, liar-pants on fire

Nu har jag fått ljuga och undanhålla detaljer om min kära Darlings födelsedagspresent i snart en månad. På lördag ska allt fram i ljuset, och det kommer bli så jäkla bra! Aldrig har jag varit så nöjd med en present i hela mitt liv, och jag längtar tills jag får se hans överraskade min..Känn dig lurad Darling.

Besökare från tjing-tjongland.

Jag som trodde att min syn på japaner var ren och skär fördomsfullhet. Men efter att ha hälsat 11 japaner från Polaris Japan välkomna, och sett deras småfåniga konstanta påklistrade leenden och fått frågan "photo?" mer än en gång, så är det nu bevisat.

Inte fördomsfullhet-sanning.

Jäkna here we come

Vi håller på att packa och stöka för fullt här på Edeforsgatan. Imorgon börjar en av årets skönaste helger-midsommar. Självklarheter som sill, falukorv, myggmedel och nubbe har inhandlats och nu väntar vi bara på kalasvädret. Tältet är med, och i Jäkna ska vi mysa i dagarna tre.

Ifjol hade vi det såhär fint (och iår kommer nog bli minst lika bra!);

Ett år på Polaris.

Idag är det 365 dagar sedan jag på smått ostadiga och nervösa ben trippade in i den rosa fabriken och började mitt yrkesverksamma liv. Dagen har gått olidligt långsamt, så jag och Lisa skrev, dagen till ära, en liten trudelutt som speglade vår sinnesstämning.

Skjut mig in the head, och gör mig dead.
Jag är inte rädd, jag vill bara bli sedd.

I love those moments

Efter en mysig&välbehövlig kväll hos Jannike med massor av skvaller&hinkvis med thé har jag nu landat hemma. Jag älskar dom här stunderna, då man känner att vänskapen som startade i sjunde klass fortfarande är lika stark, och att min kära väninna fortfarande kan krypa in under mitt skinn och sätta sig in i mitt liv, och vice versa.

Kvickt till något annat- jag är en trafikfara. Då jag befinner mig solo ute på vägarna så sjunger jag mer än gärna med i varenda radiodänga som dyker upp. Väldigt högt, och med en i efterhand skrattretande inlevelse. Det trafikfarliga med det är att jag hela tiden inbillar mig att jag råkat ringa upp någon, och att någon sitter i andra änden luren och skrattar huvudet av sig. Vilket innebär att jag måste kolla på telefonen var tjugonde sekund för att varje gång upptäcka att mina farhågor inte besannats. Än. Mitt paranoida jag säger att det bara en tidsfråga, så om ni ringer och får mobilsvar så är jag nog ute och kör bil, och har tänkt på trafiksäkerheten och slagit av telefonen.

Blomster&biskvier- vilken karl jag har!

It ain't enough

Hade det varit för två år sedan It aint enough-Oh Laura hade dykt upp på shuffle i MP3'n så hade jag antagligen gråtit som ett besviket och skadat barn. Tårarna hade inte funnit någon hejd, och ögonen skulle varit så svullna att inte en endaste ljusglimt kunnat komma in och ge mig lite hopp. Idag nynnade jag med, och log glatt mot varje pensionär jag mötte längs gatan. Jag är glad att jag tog mig förbi och fick perspektiv på saker och ting, jävlar så mycket lyckligare jag är idag.

You come home in the evening with whiskey on your breath,
I dream about leaving, but I wake up with regrets.
The dinner that I made you is covered up in mold,
and you don’t need to tell me that this is getting old.

It ain’t enough, it ain’t half of what you owe me,
it’s just my luck to find someone like you.
It ain’t enough, it ain’t half of what you told me,
it ain’t enough, it ain’t enough.

Hejdå?

Den 17 augusti blir jag singel på jobbet. Då sticker Lisa till Island för att slakta stackars ulliga får, och kvar blir jag och hundra surkartar. Hur ska jag få ur mig allt tjatter, och hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan 43 stycken "-Men NÅNTING!" om dagen? Dagarna kommer garanterat bli mer än dubbelt så långa, men förhoppningsvis passerar dom ändå. Och när nog många dagar passerat, då ska jag också prova vingarna..Uppsala och dietist låter intressant, men gud vet hur många planer jag redan kommit på och sedan skrotat. Jag tar nog Darling i handen och ser vart vi hamnar, för så länge det är vi två så kommer det bli lyckat.

Jag är grinfärdigt nöjd med min nya frisyr!

Le bojkott

Nationaldag-schmationaldag. Jag bojkottar vilt och och omnämner 6 juni till Hanna&Crille-dagen. Den firas högtidligt med lång slö morgon i sängen, mysig picknick vid havet och sill till middag. Med pompa och ståt, precis som det ska vara. Trevlig Hanna&Crille-dag!