This is the year..

Here we go! Väskan är sprängfylld, alkiskassen är tung som bara den, och humöret är på topp. En sväng förbi faster och hämsta nyckeln till kusins lägga, sen är det dax att korka upp och bli på ännu bättre humör innan vi ikväll ska kolla på The Ark och Mando Diao. Förhoppningarna är höga, och jag tror minsann att dom kommer infrias..This is the year! Semester, PDOL, vad mer kan en människa begära?

Vad fasen-har jag fått lejonpenicillin?

Blivit med

Attans! Jag har blivit med urinvägsinfektion! Hoppas att penicillinkuren på tre dagar hjälper, så jag kan vara full som ett ägg på PDOL. Då ska vi ha kalaskul, The Sounds, Sahara Hotnights, Mando Diao och The Ark ska få belöna mina små öron med ljuvlig musik och trevligt folk ska få förgylla min tillvaro. Att jag dessutom blir med semester på fredag gör ju inte saken sämre. Halleluja!

Konstverk på mammas&pappas vägg

Hur man vet att en dag har potential #1

Havregrynsgröten kokar över i mikron klockan 05:25. Istället för obligatoriska svordomar hör man en glättig röst i huvudet;
"Hohojaja, någon gång ska den ju koka över också!"

Tjusningen med tält

Två tältnätter och många skratt senare har vi landat hemma. Byske fick bli tältplats #1 för i sommar, och Darling's lillasyster Ebba var med som sällskap. Några omgångar Yatzy, en härligt dopp i havet, grillat, njutit av solskenet, hatat regnet och planerat masslakt av tusentals måsar har vi hunnit med. Nu laddar vi för kommande turer, södra Sverige-snart kommer två tältsugna tokar.

Dödstrött

Långsammaste, tråkigaste och tröttaste dagen sen urminnes tider. Tack kära P3 som bjöd på Kent-747, och tack kära mig som ska bjuda mig själv på en biskvi!

Oh honey, it's so funny

Fastighets AB Wårtan

Lättroad? Mycket.

Baby, baby dry your eye

Om det är något som kan få mig att grina på en nanosekund så är det tanken på att förlora någon jag håller kär. Aldrig har jag förlorat någon, och tanken på hur jag kommer reagera när det väl blir dax skrämmer mig enormt mycket. Jag har förlikat mig med tanken på att 90åriga farfar har oddsen emot sig att överleva mig, likaså mormor, pappa, och så många fler. Men ändå så känns det kallt i hjärtat och tårarna börjar sakta fylla ögonen bara jag tänker på det. Ett sista farväl, vad säger man? "Tack kära farfar för alla år. Fan ta dig att du redan skulle kila vidare och lämna mig här, farfarslös" känns inte sådär klockrent, men det är så jag känner.

Största rädslan av allt är nog att Darling ska säga hejdå och hamna 5 meter under jord. Så många nätter jag somnat med tårarna i halsen då tanken slagit mig att livet är skört, och likaså Darling. Vi ska ju ha så länge kvar, eller? När jag ser statistik på hur många som kör rattfulla varje dag så blir det snabbt ett samtal till honom som lugnar mig och bedyrar att han är fullt frisk och hel. Men ändå, man har ingenting att säga till om då Gud Fader bestämt sig för att han behöver lite sällskap ovan molnen. Vad är egentligen att föredra av mina värsta pest eller kolera- tyna bort och hinna ta avsked eller dö pang bom utan smärta och hinna säga hejdå?

Aldrig kommer jag kunna besluta mig för något alternativ, båda har fördelar/nackdelar (eller egentligen så är båda ena jäkla nackdelar), och jag försöker blunda och tänka att ingen nångonsin kommer dö ifrån mig. Självklart är jag medveten att det är bra mycket bättre att leva i nuet, ta dagen som den kommer och hela carpe diem-skiten, men när det gäller döden så har jag en förmåga att bli ett litet ångestpaket. Jag försöker att leva varje dag som om den vore min sista, men ibland är det så svårt. Det går i vågor, men vad som hellst kan starta en lavin av dödsångest som endast mina käras liv kan stoppa.

Livrädd för att leva-dödsrädd för att dö. Så är det.

Ett ögonblick av inspiration

Kan väl inte direkt påstå att bloggen legat/ligger högst upp på priolistan just nu. I veckan har det mest njutits av det underbara vädret och sällskapet, och inspirationen till att sitta och glo framför datorn har inte riktigt funnits där. Jag fortsätter med att leva livet istället för att leva bloggen. Hörs!

Så ni vet

Hiss
24 varmgrader i solen, snart middag på beachen!

Diss
18 arbetsdagar kvar till semester