Je vous prie, ne me laisse pas derrière

Oj, var det så länge sedan jag parkerade rumpan här? Dagarna går fort, om än tungt. Jag drömmer och längtar till Milano och tills vi äntligen får flytta in i vårat fina lilla hus. Drömmarna får det att kännas lite lättare att acceptera sånt som är svårt och det blir lättare att förtränga känslan av att jag har en stor klump i magen som inte vill försvinna. En dag i taget, kära du.