En morgondag att se fram emot

I morgon kommer Lisa hit på kvällen, och så är tjejerna här hemma med henne då jag och Crille ska iväg på glöggkväll hemma hos familjen Spaak tillsammans med föräldrarna från Elsas föräldragrupp. Höll på att skriva traditionsenliga, men det är bara andra året i rad, så vi får nog kanske vänta med att kalla det tradition i åtminstone ett år till? Jag hoppas att det blir en livslång tradition i alla fall!  I det här gänget är det högt i tak, och trots att vi har våra olikheter så har vi även många likheter, och alltid lika roligt när vi ses. Tänk att våra små nu hunnit bli 4 år, det gick undan minsann. Det känns ju som igår när vi gick där med magarna i vädret och fyra barn sedan föddes inom en vecka?

Förra året var vi här hemma hos oss, åt småplock, surrade, drack glögg (8 flaskor blev det visst) och annat, spelade julklappsspel och skrattade emellanåt så att tårarna sprutade, fram till klockan visade 04. Sedan så blev det kanske inte riktigt som planerat under kvällen, med två tjejer som längtade hem för vår del och farföräldrar som ringde och berättade att magsjukan slagit till hemma hos en av familjerna, men det var trevligt ändå. Det går inte att vara så noga med detaljerna då småbarn är med i ekvationen, haha!

Fjolårets dukning

Jag och tjejerna bäddade rent i gästrummet på morgonen innan vi åkte till föris/skolan, de är peppade inför att välkomna sin gäst. Ja, för inte fick hon då räknas som "min" gäst, det var de väldigt tydliga med, utan ville gärna ha doktor Lisa för sig själva. Det är så otroligt fint att ha sin bästa vän sedan krypåldern nära sig, och att hon betyder lika mycket för mina barn som hon gör för mig.

Jag är också rätt peppad inför denna kväll kan jag avslöja, och "kokade" glühwein häromkvällen att ha med som mitt bidrag till dryckesbordet. Dock blir det som vanligt när festligheter närmar sig, ska jag ändå inte vara nykter så att vi kan ta bilen? Det är ju så himla bekvämt. Och så slippa vara sliten/trött dagen efter? Men nu så vill jag ju väldigt gärna prova mitt egna glühwein, så det får lov att bli taxi. Jag har blivit så bekväm och tycker inte alls att jag ser någon tjusning med att dricka mer än något glas vin i lugnt sällskap, och det passar kanske bäst i den här delen av livet som jag befinner mig.

Men Lisa får däremot lov att räknas som "min" gäst morgonen efter, för då ska vi ställa till med årets julgodisbak. Det här blir femte året i rad som vi bakar tre sorter var och delar på resultatet, lyxigt att snabbt dubblera antalet sorter av hemgjort julgodis, och kanske mest av allt roligt att göra det tillsammans. Också en tradition som jag hoppas blir livslång!

Fjolårets julgodis