Jag älskar aldrig vatten så mycket som när jag är bakis. Antar att jag inte är ensam om det, men det är helt otroligt. Aldrig suktar jag så mycket efter ett glas fyllt med kallt, friskt, rent vatten. Tänk då, vilken tur vi har i de delar av världen där vatten är en sån självklarhet, och det flödar fritt ur våra kranar. Damn, aldrig blir jag heller så filosofisk och djup som dagen efter en rejäl fest.
Jag ångrar dock ingenting, bortsett från det faktum att M på hemvägen var tvungen att stanna bilen mitt i Älvsbyns enda rondell så att jag kunde kräkas. Funderar på att bli nykterist, på allvar den här gången. Satan, så man gör bort sig ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar