Forgive me father, for I have sinned

(Jag vet att jag ser ut som något katten släpat in. Jag föddes så.)

Välkommen hösten!

Det kändes att kylan var på intågande. Allt eftersom dagarna gått så har kvicksilvret krupit närmare och närmare nollan, och imorse nådde det fram. Första milda kylan resulterade i ett mindre äventyr påväg till jobbet. Slask av snö/hagel täckte bitvis vägen, och jag räknade till inte mindre än tre bilar som tappat kontrollen och blivit lite för närgångna med mitträcket.

Helt fascinerad över ruskvädret, som egentligen borde komma först kring oktober, satt jag och mös i värmen inne på jobbet samtidigt som jag tittade ut på spöregnet och det påträngande mörkret. Tråkigt bara att jag inte kommer vara lika förtjust om två månader då det hela blivit old news, lika bra att ta en tekopp i handen och sjunka ner i soffan redan ikväll.

Coming back up

Har varit rätt avslagen de sista dagarna tack vare lördagens fest (bilder på spektaklet finns här). Livsglädjen börjar sakta återvända i min tärda lilla kropp, och Mando Diao hjälper till med sin underbara The Wildfire (if it was true). Kvällen bjuder på soffmys, tydligen så måste man ha sett Braveheart för att ens få rätten att leva, så jag ger den ett försök.

En middag rikare tack vare Popcupen!

Två favoriter i action

By the way

Insåg idag att jag glömt att berätta vad jag var så hemlighetsfull om inför Darlings födelsedag, here it comes.

Tisdag 17 oktober drar vi till Paris för att mysa i en vecka. Darling blev eld och lågor när han öppnade resväskan han också fick och hittade biljetterna däri, och jag likaså. I en månad hade jag fått ljuga och smussla om denna present och hitta på en utebliven skatteåterbäring, helt otroligt att han inte förstod något! Men självklart ska det sättas käppar i hjulen för allt som är perfekt planerat&bra, så även denna gång.

Fick idag en mail från Rövarna på Ryanair som förkunnade att tiderna ändrats på våra flighter, vilken innebar att vårat plan skulle ha lyft från Skavsta innan vi ens landat på Arlanda och än mindre tagit oss dit med flygbuss. Besviken och övertygad om att allt skulle gå åt helvete satt jag och stirrade i bordet vid middagen, tills Darling kom på att jag kunde kolla om SAS hade några överkomliga biljetter..vilket de hade! Nu slipper vi alltså åka flygbuss i hundra år både i Sveriget och Frankriket, och får en bra möjlighet att förirra oss på Charles de Gaulle. Bara nio veckor kvar tills vi far!

Popcupen

Jag och Darling har slagit vad, och P3's Svenska Popcupen är det som står i fokus. Envist påstår jag att jag är bombsäker på att Kent kommer gå segrandes ur duellen mot The Ark, men inte skulle det skada med lite hjälp för att kunna vinna segern och sen bli bjuden på middag. Rösta här, sötnos!

Kvällens 60årskalas har bjudit på;

-En av världens fräschaste 60åringar, farbrors fru
-Smurfsamlande gotlänning
-Solosång av 2 män 40nånting år
-Jobbiga fastrar+extremt jobbig mamma som skulle diskutera ALLT med jobbiga fastrar
-Farbror som juckar i luften och sjunger med i de senaste hitsen
-Ettriga barn+medföljande hundar
-En roligt dam i sina bästa år (sisådär 81år) som blev kallad Che Guevara av Conny all night long
-Gott vin i stora mängder

Strike a pose

Iris morbror Jocke har köpt en ny, fin leksak, en Nikon D40X. Något motvilligt ställde hon upp som modell, men söt blev hon.

Adjö, allra käraste branflakesflicka!

We can't go on together, with suspicious minds

Även fast Elvis (antagligen) ligger en bit under jord så är han fortfarande ett hett ämne som bränner på folks läppar. Särskilt idag, då det är 30 år sedan han dog (om han nu gjorde det?). Vilda diskussioner utbrast på jobbet om vilket låt som var hans bästa, Devil in disguise var mitt förslag. Tyvärr fick jag erkänna mig spöad när Märit höjde insatsen och kammade hem potten med You were always on my mind. Damn!

Please take me back

När jag gick i grundskolan så var nog det här den bästa veckan på hela sommaren, veckan precis innan skolstarten. Då var det traditionsenligt dax att införskaffa nya pennor och block, nya skor eftersom de gamla slitits hårt under sommarens äventyr, och nya kläder eftersom man förhoppningsvis växt under solens ljuva strålar. Dax att komma in i nya rutiner, äntligen dagen då man fick träffa alla man saknat under sommaren och höra vad alla pysslat med under veckorna som så snabbt passerat.

Jag gillar rutiner, jag älskar ordning och reda! Även om jag har fler, alternativt bättre, fasta punkter i mitt liv nu än för tio år sedan så längtar jag tillbaka till den tiden. När jag ser sprudlande glada små tjejer som springer på stan med mammor i släptåg (och plånboken i högsta hugg) och har fått nya fina rosa pennfodral att förvara luktsuddisarna i så vill jag bara rycka tag i dem och väsa fram ett skrämmande "-Var glad för den här tiden flicka lilla, du kommer längta tillbaka om tio år!" Men det gör jag inte, eftersom jag inte är en tokig psykopat.

Däremot blir jag mer och mer sugen att återvända till skolans fasta rutiner och stressiga tillvaro. Än har jag inte kommit så långt i mina planer, men en liten bit är ju alltid något. Om två, tre år är det förhoppningsvis mig ni ser på ett universitetsområde nära er, med luktsuddisarna i högsta hugg och nya sneakers på mina fötter (som är så ivriga att ta sig i väg till lärodomens förlovade rike).

I hate tuesdays

Tisdagar är den värsta dagen på hela veckan. Måndag är man fortfarande pigg efter helgen, onsdag är mitt i veckan, torsdag är en dag kvar till helg och fredag är..fredag. Men tisdagförmiddagar är fan långt ifrån allt som har med något sorts nöje att göra, och det är bara kasst. Dessutom blir jag änka på jobbet om tre och en halv dag, vilket är om möjligt ännu kassare.

Men idag kom det en gäng toner och slog mig som en blixt i huvudet när jag satt i polerrummet och var butter klockan 09:20. Introt till Dora Steins-Stay (You don't have to go yet) spelades rakt in mitt halvfrusna lilla tisdagshjärta och gjorde mig glad. Så nu är jag istället glad för att jag faktiskt har kvar tre och en halv dag med Lisa istället för noll. Snart är jobbtisdagen över, och imorgon är det ju faktiskt onsdag, en helt okej dag.

Matchmaking

Hittade det smått roande Dejta en kändis-testet hos Maria, och självfallet kunde jag inte låta bli.

Första gången matchade jag och Prins Carl Philip så vackert, andra gången (ja, jag försökte nog slippa den kungliga torrbollen) så passade jag och Mikael Persbrandt som handen i handsken. Darling önskar nog att han aldrig fått syn på detta underbara, sanningsenliga test, för han passade visst bättre ihop med Babben Larsson än med Prinsessan Madeleine som han hoppats på. Prova!

Grattis Linda, 20 gamla år!

Grillat, gott dricka, fyrhjuling med släp, mackor på hotellet och köttkorv+styrdans hos Magnus. Blir en kväll bättre?

Back home

Inte trodde jag att det skulle vara så skönt att komma hem till vår dåligt underhållna Edeforsgata, och jag trodde att ångesten över att semestern närmar sitt slut skulle vara större. 11 dagar fyllda av intryck och roligheter ligger färskt i minnet, men att komma hem och återgå till sköna rutiner känns inte alls fel. Vädret har varit kalas under större delen av semestern (här sitter jag med ballerinaränder på fötterna!), och här hemma är det nu bästa tänkbara väder. Jag siktar på stranden för att fira min sista semesterdag!

Stopp #2, Linköping

Vägen har nu lett fram till Linköping, vart vi nu ska njuta av det underbara vädret med syster Linda&hennes Mattias. Först blir det godisfrosseri på Cloettas chokladfabrik, sen glutenfri pizza(!) inne i stan, följt av en mysig promenad längs Stångån och glass på Bosses. Inte ett moln på himlen, och jag är så nöjd!

Hittills på vår semester har vi hunnit med att besöka Hanna i Gävle, kolla läget på Furuviksparken, njuta av en underbart god&mysig middag i Uppsala och färdats sisådär en 130 mil i bil. Jag skulle kunna vänja mig vid att ha semester på heltid.