Hanna - vardag på Södra Maranvägen

Jag tror inte på Gud, och jag tror verkligen inte på rättvisan. Det är inte rättvist att en älskad människa som inte levt sitt liv klart dör. Då man är inte färdig med livet, men får lämna jorden dagen innan man fyller 60 år, så förstår jag inte hur någon kan påstå att Gud finns och är så god och helig. Visst, att människor som plågas och mår dåligt inte ska hållas kvar vid livet oavsett hur gamla dom är, det kan jag hålla med om..Men hur kan då den gode Guden låta folk drabbas av hemska sjukdomar som gör att dom plågas?

Nej, jag hoppas istället att himlen finns. Jag kan nog inte säga att jag till 100% tror att det finns ett underbart ställe där man får träffa alla man förlorat, men jag tror inte heller att allt blir svart&tomt. Hoppas man så har man väl kommit halva vägen till att tro? Två saker är jag då säker på, att det inte tar slut här och att vi alla kommer ses igen. Another time, another place..