Jag sitter och väntar på att mina fina thékakor ska jäsa färdigt innan det blir skjuts in i ugnen, och samtidigt passar jag på att fundera över livet.
En dag av tusen önskar jag att en studentkorridor vore mitt hem och att det inte fanns några huslån på banken, att jag tog dagen som den kom på en strand i Australien och att livet gick ut på att dricka cosmopolitans och flirta på krogen.
Men dom andra niohundranittionio dagarna känner jag att jag hamnat så jäkla rätt, och då blir jag så sjukt lugn i kroppen. Det är ju Darling jag vill hångla med, det är ju i vårat parhus jag vill bo, och jag skulle få ett nervöst sammanbrott om jag inte hade ett privat pensionssparande och tandvårdsförsäkring. Lillgammal är en underdrift, men så länge jag själv mår bra så tänker jag inte lägga ner tid&energi på att fundera om jag beter mig och lever det liv som en typisk 21åring "borde" leva.
Dax att slänga in första plåten, ännu ett steg mot pensionen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vi har nog blivit vuxna trots att man känner sig som en liten flicka ibland;)
SvaraRadera