onsdag, december 07, 2016

Skapar barndomsminnen (OBS: långdraget)

Det är ju inte alltid lätt, det här med traditioner. Och kanske framförallt i juletider? Precis så som jag och Crille hade det när vi var små, har inte våra barn det i dag, utan det har blivit en salig liten röra av de traditioner vi tycker är viktiga, orkar med och vill föra vidare till våra barn.

Jag minns min barndoms jular insvepta i ett drömmigt skimmer. Inget negativt överhuvudtaget, vi har haft det lugnt och stilla på hemmaplan, ingen berusad tomte eller stora konflikter, ett berg av julklappar och god mat (förutom mammas knallhårda köttbullar, förlåt). Julfika och julmust till frukost! En spännande väntan på tomten som alltid kom gående längs vägen.

Hur kommer det sig då att vi inte kopierar detta framgångsrecept rakt av? Jo, jag hade aldrig orkar stå i med allt fixande inför min barndoms jular. Jag vill i stället ta den tiden till att julpyssla med barnen, åka på julmarknad, spela Bingolotto på uppesittarkvällen osv. Vi har en helt annan "uppladdning" inför jul än jag hade när jag var liten. Sedan så vill jag tjuvstarta julen ganska långt innan, pyntar innan det ens blivit december ibland och plockar fram granen strax efter Astrids födelsedag (11 december).

Paketkalender
Jag och mina syskon fick varje år en kalender med 24 små paket uppsatta på varsin tygvepa. Minns inte mellan vilka åldrar dock, och hoppas att alla 5 barn i familjen inte hade samtidigt? Tänker att de två äldsta systrarna hade "vuxit ifrån" det innan vi tre ynglingar tog vid? Måste fråga mamma, tänk er 120 små paket, herre min gud. 72 var väl nog? I vart fall, jag ÄLSKADE att få en paketkalender.

Tidigare år har vi haft adventspaket, med ett litet paket varje advent. Det har kunnat vara en ficklampa, en gemensam bok, klistermärken, ett gemensamt spel osv. I år bestämde vi oss för att testa de "färdiga" legokalendrarna som finns att köpa, och barnen tycker att det är jättekul. Dock är det ju bara småsaker (sådant som hamnar i dammsugaren tänker jag), så jag tänker att det vore en bra grej att köpa en större byggsats och dela upp den själv i 24 paket? Så gjorde min syster till sin man ett år, och det var ju kul tänker jag! En annan bra idé tycker jag är en aktivitetskalender, att det varje dag finns en lapp med en aktivitet, typ åka till badhuset, baka pepparkakor osv. Gör vi så, då får jag ju användning för min barndoms fina vepa! Kanske får bli till nästa jul.

Anledningen till att vi inte har 24 små paket är inte för att vi inte kan komma på 48 små klappar, det skulle inte vara något problem med snoddar, pennor, plåster och allt möjligt annat småplock, men allt fix innan och denna pakethysteri, den säger jag, vänligen men bestämt, nej tack till.

Chokladkalender
Så länge jag kan minnas hade vi syskon chokladkalendrar, och det var en kul grej att få öppna en lucka varje dag, räkna ner till julafton och njuta av den där lilla chokladbiten.

Astrid fick en chokladkalender skickad till sig av sin mormor, till hennes andra jul (när hon alltså var precis över året). Hennes pappa åt upp chokladen och sen fick hon leka med kartongen. Om jag nu inte berättat det än, så förlåt mamma, men det var så det gick till. I fjol fick barnen varsin kalender, men vi ångrade oss rätt snabbt. VILKET JÄKLA TJAT EFTER DEN DÄR CHOKLADEN. Lilla sockerdjävulen slår snabbt sina klor i våra barn, och det var banne mig olidligt. Sen så tänker jag, är det rimligt att äta godis 24 dagar i rad? Jag gör det inte själv, så jag tänker att (även om det inte är en stor mängd) det inte finns något bra argument för att barnen ska göra det. I år har vi inte köpt några chokladkalendrar, är det något barn som efterfrågat en nu när december är här? Nej.

Pyntning inför jul
Hemma plockades ljusstakar i fönstren fram och julgardinerna kom upp kring första advent. Sedan var det stopp på julpynt fram till 23 december (förutom i våra rum såklart, där vi fick pynta på bäst vi ville), och efter att vi gått och lagt oss kvällen innan doppardan så satte mamma igång. När vi sedan klev upp på julaftonsmorgon så var det som att komma in i en sagovärld, för min mamma är inte den som som sparar på krutet när det gäller pynt. Alla klappar under granen, själva granen i sig, godisbordet som såg ut som en mindre variant av godisbutik, alla juleljus, tomtar, pumlor, julmattor och hela hej faderullan. Mamma kom i säng typ vid 03, slut efter att ha fixat med allt och fått duscha i kallvatten (så som det kan bli när man är sisten in i duschen av en familj på 7 personer). Allt pynt stod sedan framme till trettondagen.

Här går vi all in från mitten av december, och jag har släppt på allt vad min perfekta pyntning innebär. Gett upp för ett antal år framåt, kanske en kan säga. Det hänger många pumlor på samma gren, om vi säger så. Vi gillar att pynta innan jul, och hinna njuta av det fram till mellandagarna, allt brukar åka undan innan nyår. Så vi kanske har framme allt lika lång tid som under mina barndoms jular, men vi tidigarelägger det lite. Barnen tycker att det är kul, och jag blir lite glad när jag hittar en tomte inne på toa en torsdagsmorgon (jo, pyntet har en förmåga att röra på sig under tiden fram till jul).

Julbak
Vi barn bakade alltid pepparkakor och marsipanfigurer, resten skötte mamma fram till att vi var större och inte ställde till kaos i köket. På senare år så bodde pepparkakshuset i en kartong mellan jularna, kom fram och fick nytt florsocker pudrat över sig innan det ställdes på sin plats, haha! Inget som kanske var särskilt ätvänligt under slutet av sin livstid. När vi var små så tror jag att mamma bakade ett nytt varje år, och vi knyckte non-stop från taket från att det kom fram tills julen var över.

Hemma hos oss så bakar vi det allra mesta tillsammans inför jul, barnen är med och bakar/dekorerar pepparkakshus, snurrar lussekatter och så vidare. Det dom inte får vara med på är typ koka knäck (pga vill undvika brännskador) och bakverk där vi inte kan utesluta/ersätta ägg (för Elsas del). Det är för mig/oss en stor del av uppladdningen inför jul att göra allt det här tillsammans.

Ett berg av julklappar
Som barn handlade julen mycket om julklappar för mig, och jag gissar även för mina syskon, så som det är för de allra flesta barn. Vi fick mycket julklappar, skulle jag vilja säga, men det var inte ett överflöd av dyra saker, utan det var pyssel (pennor, ritpapper osv), kläder (även strumpor skulle jag tro), ett godishus (varje år! tradition!) och sådana saker som komplement till någon dyrare sak som vi säkert önskat oss under hela året.

Våra barn får i år en julklapp på morgonen, vilket är ett Lego-bygge var, att sysselsätta sig med under dagen om det skulle behövas något som stillar julnerverna. Sedan på kvällen får de ett paket var av oss, och ett av varandra. Astrid får biljetter till Mello-deltävling 4, Elsa får en valfri dag med sin mamma och pappa (alltså får båda egna aktiviteter utan sin syster). Vi gissar att Elsa kommer välja badhuset, äta blodpudding till middag och somna i storsängen, hehe. Prylar har de så att det räcker och blir över, och julklappar får de också från annat håll av släkt och vänner, så det blir inte tomt under granen om någon skulle bli orolig för det.

Jag tänker att mina föräldrar sparade på önskningar och saker vi behövde fram till jul, just för att det skulle bli en härlig grej att få bli "bortskämd" med många paket. Ta t.ex tuschpennor som ett exempel, behövde jag nya i november så fick jag det säkert i julklapp, hade det varit våra barn hade vi köpt det nästa gång vi var på stan. Och inte led jag ett dugg av det, jag lånade (knyckte) väl bara Lindas (min syster)! Där har vi lite olika tänk, jag tycker inte att något är rätt eller fel, men vi gör på vårt sätt.

Julkalendern på TV
Följde den slaviskt med tillhörande papperskalender. Jag och min två syskon som är närmast i ålder turades om att öppna dagens lucka.

Vi följer den lika slaviskt som när jag själv var liten. Barnen får turas om att öppna luckorna. En mysig tradition som jag absolut inte vill vara utan!


Vackra pepparkakor, livsfarliga för tandraden dock

2 kommentarer:

  1. Kloka kloka Hanna! Åh vad jag håller med dig. Minns själv när jag var liten och det var så mycket julklappar så man inte orkade öppna alla.
    I år har jag ingen koll på julklappar till Cornelia. Vi har köpt ett spel och nån grej till hennes rum, gör som ni gör då hon behöver nåt så köper vi det.

    SvaraRadera
  2. Anonym13:07

    Tänk bara på att se över vilka legobitar som behövs för att kunna börja bygga Hanna. Daniel den stackaren kunde inte börja bygga på sitt stora lego förens 10 december och små flickor kanske inte har samma tålamod att vänta in rätt delar. / Linda

    SvaraRadera