onsdag, januari 11, 2017

"Vill hjälpa andra till bättre hälsa"

I höstas fick jag frågan om jag ville ställa upp på "Möt en student", som publiceras på universitetets hemsida. Jag sa ja, och fick svara på lite frågor om utbildningen och ge min bild av hur det är att studera till sjuksköterska vid LTU. Fick tips av en klasskompis senare under hösten som hittat bild och en del av texten i utbildningskatalogen också, så där hamnade jag visst också!

Tvåbarnsmamman Hanna Larsson insåg efter föräldraledigheten att det var inom vården hon ville jobba. Just nu känns många områden spännande och intressanta, men hon har siktet inställt på att så småningom bli barnmorska.

Hej Hanna, vem är du?

– Jag är en 29-årig tvåbarnsmamma som bor tillsammans med min familj i Sävast, utanför Boden. På min fritid tillbringar jag mycket tid med familj och vänner. Jag trivs bra i köket med att baka, pyssla på hemma med inredning, träna och vistas utomhus året runt med bland annat slalomåkning, som ett gemensamt intresse för hela familjen.

Varför har du valt att läsa till sjuksköterska vid Luleå tekniska universitet?

– Drömmen om att läsa till sjuksköterska är något som vuxit fram under flera år. När jag skulle ut i arbetslivet såg jag faktiskt aldrig vård och omsorg som något yrke för mig, men under åren som gått har jag insett mer och mer att det är ju det här jag vill göra. Extra påtagligt har det blivit i och med att jag väntat och fått barn. Innan det hade jag inte så mycket vårdrelaterad erfarenhet.
Att jag valt att läsa vid just LTU beror faktiskt främst på närheten. Jag har mina rötter här och att flytta eller läsa på distans var aldrig ett alternativ under den här delen av livet där jag befinner mig nu. För mig är det väldigt mycket värt att ha 30 minuter till skolan för att få ihop pusslet med familj, hem och träning.

Vad har du sysslat med innan du sökte till utbildningen?

– Direkt efter gymnasiet, då jag läste samhällsprogrammet med ekonomiinriktning, halkade jag in på ett bananskal på ett jobb som glasögonmakare. Efter det har jag arbetat som säljare i klädbutik och varvat det med två föräldraledigheter.

Vad lockar med att arbeta som sjuksköterska?

– Möjligheten att hjälpa andra till bättre hälsa. Kan jag bidra till att förändra någons inställning till det mer positiva, göra någons dag lite bättre eller ge en person en positiv erfarenhet av vård och omsorg, då är jag glad och nöjd. Jag sikar på att bli barnmorska och då lockar det att få hjälpa föräldrar att få en graviditet och förlossning att minnas med glädje och värme. Haha, nu låter jag som en riktig Florence Nightingale, men så känns det.

Vad är roligast med utbildningen?

– Allt praktiskt, så som laborationer och att vara ute på verksamhetsförlagd utbildning. Att komma ut i ”verkligheten" är pirrigt, men absolut höjdpunkten med utbildningen. Vi också har haft många engagerade föreläsare som brinner för sitt ämne. Deras intresse smittar av sig och gör ämnet mer intressant och lättare att förstå tycker jag. Sådant sätter lite guldkant på pluggdagarna.

Vad är mest utmanande?

– Den största utmaningen var att hitta mitt eget sätt att lägga upp plugget och tiden. En del börjar plöja kurslitteratur innan kursen startat, en del avvaktar och ser vad som är mest väsentligt, en del är ute i god tid och en del presterar bäst under press. Det gäller att hitta sitt eget sätt. För min del gäller det strikta tider måndag till fredag och en planeringskalender som heter duga. Då presterar jag bäst. Annars vet jag inte riktigt hur jag skulle fått ihop det med två små hemma. Även om de tycker att det är väldigt intressant att kolla i ”skelettboken”, så blir det inte så mycket gjort i deras sällskap för mamman.

Du har gjort både fältstudier och verksamhetsförlagd utbildning. Hur viktigt är det att få komma ut i verksamheten som student?

 – Väldigt viktigt, skulle jag säga. För mig som inte jobbat inom vården tidigare var det här första mötet med min kommande profession, där jag stod ”på andra sidan” och inte som patient. Vi har varit ganska många i klassen utan vårderfarenhet och för en del blev det som ett kvitto på att man gjort rätt val i inriktning av sin karriär.

Du sitter med programrådet. Kan du berätta vad ni gör och varför du vill sitta med där?

– Genom programrådet får vi studenter möjlighet att påverka utbildningen, både i stort och smått. Vi träffas en gång per termin. Då tar vi upp aktuella frågor och följer upp frågor från tidigare träffar. Alla representanter får framföra synpunkter från sin klass eller verksamhet. Jag är med för att få möjligheten att påverka och förbättra utbildningen.

Vad vill du göra efter utbildningen?

 – Mitt mål sedan start har varit att läsa till sjuksköterska, jobba i några år och sedan läsa vidare till barnmorska. Men just nu så känns många områden inom vården så himla roliga och intressanta, så vi får väl se vart jag hamnar till slut. I vart fall så vill jag befästa de kunskaper jag får under utbildningen, vidareutveckla och känna mig säker i min roll som sjuksköterska innan jag eventuellt läser vidare.

Vilka tips och råd skulle du vilja ge till den som funderar på att söka in till sjuksköterskeprogrammet?

– Ta tid att känna dig för. Jag tror att det för många kan komma som en chock hur mycket eget ansvar och engagemang det kräver, särskilt om man inte har någon erfarenhet av universitetsstudier sedan tidigare. Men ger man det tid och kommer in i sina egna rutiner så flyter det på. Och ta hjälp om du känner att det behövs. På universitet finns hjälp att få vilka problem det än gäller, allt från studenthälsan till servicedesk för teknikproblem. Och kanske allra viktigast av allt; var inte så hård mot dig själv. Ingen har dött av en omtenta, och så länge du gör så gott du kan så räcker det alldeles utmärkt.

tisdag, januari 10, 2017

Tillbaka till vardagen

Det var mycket vi tänkt göra under jullovet som inte blev av, men slut tog det och bra blev det ändå.

Jag skulle läsa böcker, vilket inte innefattar kurslitteratur. Antal böcker lästa: 0.
Vi skulle åka slalom tills benen skakade. Antal turer till slalombacken: 1.
Det skulle susas fram i längdspåret, både med familj och var för sig. Antal besök vid elljusspår: 1.
Antalet minuter med sista rycket med duschen ute vid bastun:  0.
Besök till frisören: 2/2! YES!

Att planeringen inte riktigt höll, det kan kan i de mer sportsliga sammanhangen kopplas till att familjen blev sjuk innan jul, och hosta, halsont och allmän trötthet höll i sig rätt länge. Gällande min uteblivna bokläsning så har jag ingen bra förklaring. Det är tragiskt men sant, jag kan konstatera att familjens 6-åring läst mer än mig. Vi har sett X antal avsnitt Gilmore Girls istället, kan iofs vara en bidragande faktor.  Att duschen ute i bastun inte står färdig än, det bara blev så. Nya tag denna vecka!

Nu har jag i alla fall lånat en snabblåns-bok (14 dagar) på bibblo, och eftersom jag varit sugen på att läsa den ett tag och känner blåslampan bakom mig (tack vare snabblånet) så tänker jag att det kanske kan vara denna bok, Björnstad-Fredrik Backman, som väcker läslusten i mig. Hoppas!

Jag kan i alla fall konstatera att lovet blev fint trots ovan nämnda uteblivna punkter, vi har hunnit träffa några vänner, spelat en hel del sällskapsspel, badat bastu, myst i soffan, barnen har byggt en hel del lego, och vi har helt enkelt umgåtts. Dock känner jag att det räcker med 24/7-umgänge under längre perioder nu för ett tag, har tagit mig tid till promenader varje dag den senaste tiden för att få vara ensam en stund med mina tankar. Det är fantastiskt fint att få vara lediga tillsammans, absolut, men det känns bra att få längta lite efter varandra under dagarna också. 

Samtalet blir lite fåordiga när vi är med om exakt samma saker hela tiden, det mest revolutionerande är om någon av oss sett något spännande på sociala medier eller när barnen varit på toaletten och berättar precis hur det gick till och vad resultatet blev.

Hurra för lov, hurra för vardag igen! Och hurra för min nya, betydligt kortare frisyr!

Nytt år - nytt hår!



måndag, januari 02, 2017

Hejdå 2016, hallå 2017

Det gick snabbt, när 2016 passerade. Året då vi spenderade vintern/våren till största del utomhus med skidåkning både utför och på längden, och lek i snön. Under sommaren åkte vi iväg på bilsemester, hälsade på hos släkt och vänner och mådde gott. Hemma var visst vädret under all kritik, men vi hade riktigt flax och fick många soliga dagar.

När hösten kom började Astrid förskoleklass, och jag återvände till universitetet för att starta termin 3/6. Vintern lät sig dröja, men kom till sist med besked. Vi var taggade till tänderna och julpysslade, bakade och laddade upp inför årets mysigaste tid. Veckan innan jul trillade vi dock dit allihop, en efter en, i feber och en obeskrivbar trötthet. Lagom till julafton var vi turligt nog alla piggare, och spenderade några dagar i Bredsel med familjen. Sovmorgnar, julklappar, sällskapsspel, tid med vänner och massor av gott att äta.

Efter att vi kommit hem i mellandagarna kom kusinen Ted med tillhörande mor och far på besök och vi firade ett litet förskottsnyår med god mat, fräsiga sugrör, glitter, glamour och bubblor. På årets sista dag var vi hemma på fyra, tog lång sovmorgon, åkte skridskor på uterink (premiär för båda barnen), njöt av årets sista bastu, lagade trerätters, spelade bingolotto och tände tomtebloss. Vid tolvslaget hade Elsa kastat in handduken, men vi andra tre tittade på fyrverkerier och de många vackra lyktorna som seglade upp på himlen. Sedan somnade jag och Astrid bredvid Elsa i soffan, och jag kan inte tänka mig en bättre nyårsafton. Jag tycker vanligtvis att det nya året bör firas in med dunder och brak, men i den här delen av livet är jag glad och tacksam över lite lugn, och att få tid tillsammans med de som betyder mest för mig.

2016, du var inte så himla härlig känslomässigt, även om vi haft många fina stunder. 2017, jag har förväntningar som jag hoppas att vi ska kunna infria tillsammans. Året då jag inte ska blicka så mycket framåt, utan snarare inåt, och fokusera på att må bra både på insidan och utsidan. Satsa på kvalitetstid istället för kvantitetstid, pussas mycket och säga nej då jag känner att det behövs, utan dåligt samvete som följd.




Lilla orkade inte riktigt fram till tolvslaget