Fan, vilken fin dag!

Tänk er följande;

Hanna Larsson, 18 år, är ute på exkursion med klassen i Naturkunskap B. Hon är klädd i mjukbrallor, vindjacka, gummistövlar och keps. Över sin axel har hon en systembolagskasse ( fylld med frukt och festis, inget annat!), som käckt svänger då hon hurtigt hoppar/försöker balansera över stenarna som ligger i botten av en del av Lilla Luleälv, som är halvt torrlagd. Mitt i älven ringer hennes mobil. Den fiskas upp ur fickan, och lilla fröken försöker balansera vidare så gott det går. POLARIS OPTIC, står det på displayen, och man kan nog skönja ett smått överraskat uttryck i hennes ansikte.

"-Hej, det är Hanna" ekar över den torrlagda älven, och i sitt öra hör Hanna anställningsansvariges ljuva stämma. Efter ca. 2 minuter hörs ett glädjetjut.
"-JAAAAAAG FIIIIIIICK JOBBEEEEEEET!"

Haha, det måste varit en syn för gudarna. Glad är jag iallafall, hoppades verkligen på det här jobbet! Det ska bli så jädrans kul!
En finfin dag, har det varit idag. Att vi hittade massor av nornor, utrotningshotade orkideér, och massor av bombmurklor, även de utrotningshotade, gör inte saken sämre.

Livet leker, gott folk. Ikväll drar jag till Darling och firar med massvis av pussar.