Nu är jag äckligt less på att vara sjuk. I två veckor har jag haft ont i halsen, varit snorig och hostat tills jag kräkts. Har ändå trotsat min kropp och jobbat samt utfört diverse kroppsliga aktiviteter (ni med snuskig fantasi, det är inte det jag menar), och nu får jag mitt straff. Det känns som att ingen hostmedicin i världen kan hjälpa, för det märks ingen skillnad, och jag hostar mig ändå genom nätterna.
Idag sa min lilla ynkliga kropp ifrån, och jag lyssnade. Åkte hem från jobbet kring nio (fick stanna och kräkas galla och slem två gånger, förlåt om jag är brutalt ärlig), och kom hem kring tio. Gick och la mig i sängen, tänkte vila lite, och vaknar när mamma ringer halv 12 för att fråga om jag behöver en brödrost från 1950 nånting, eller kanske en elvisp? Somnar om efter hennes samtal, och vaknade efter att ett sms av Ek anlänt i min (nya och snygga!) mobiltelefon. Kräktes, kräktes, och var sedan so damn close att somna om, men visste att jag istället borde städa läggan och tvätta kläder. Ligger och dåsar när mamman ringer igen
"-Jag tycker att du borde kolla upp det där. Det var likadant för både L & J när de fick lunginflammation!"
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk, dessutom är jag för snål. Ska ringa och fixa en tid på vårdcentralen, men bara inte just nu..Håller på att städa och tvätta för fullt. Nu har jag som hyresvärd drämt näven i bordet, dammråttorna är vräkta!
So long
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar