Jag har nog aldrig varit så jäkla rädd i hela mitt liv som jag var igår. Kalabalik!
Darling kände när han vaknade att han hade ont och att det ilade, som en brännande känsla kring vänstra axeln och ner mot bröstet. Det blev värre och värre, så tillslut åkte vi till akuten i Sunderbyn. Vi hade tagit för givet att det skulle vara något i stil med en muskelinflammation eller liknande, me så var tydligen icke fallet. Efter att ha fått träffa två sjuksköterskor så blev det smått panikartat. Blodtryck och blodprover skulle tas, och en läskig EKG-apparat skulle kopplas in. Jag förstod ingenting, han hade väl bara en muskelinflammation?!? Sköterskorna for iväg och kollade på resultat från EKG-mätningen, och en läkare kom farandes. Klämde, kände och ställde frågor. Bort med EKG-apparaten, upp och röntga lungorna. Fortfarande fattade varken jag eller Darling ett smack. Läkaren försklarade att de trott att Darling hade en hjärtmuskelinflammation, men eftersom inga prover visade något onormalt så var det nog inte troligt. Bara att åka hem och vila, vila, vila.
Det är ingen skada på någon ben, så de tror att det har med hjärtat att göra. Jag försöker få Darling att sitta still så mycket som möjligt, och far omkring som en liten hönsmamma. Om det inte blir bättre eller blir värre så blir det ilfart till akuten, vilket jag verkligen hoppas att vi slipper. Obehagligt deluxe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar