Det här har lätt varit den mest sentimentala dagen på mycket länge. Jag har lallat på i min egna lilla bubbla rätt länge nu, och har inte funderat sådär våldsamt mycket på min omgivning. Imorse fick jag ett gästboksinlägg av Hanna. Det gjorde som på något sätt lite ont, har på något konstigt inte ens förstått/förträngt att hon befinner sig på andra sidan jordklotet. Men det gör hon, och närmar sig inte kalla tråkiga Sverige förrän om 41 dagar, och det känns som 41 dagar för länge. Även om vi inte alltid kommit överens till 100%, så har våra goda tider uppvägt det med råge. Jag saknar henne som fan! Alla sjuka påhitt och den sjuka humorn jag får när jag är i närheten av henne. Damn..
Tjugo minuter efter att jag läst gästboksinlägget från henne så insåg jag att jag fått mail från Mimi. Och då började jag gråta. För att jag kände mig så jäkla kass, jag har tappat kollen på hälften av mitt crew! Nåväl, nu kan det inte bli annat än bättre iallafall, tänkte jag och började svara på hennes mail. Men under tiden jag skrev så insåg jag att det inte bara är de två jag "tappat bort", det kryllar utav dem!
Pratade med Linda på MSN, och det var ett tag sen. Insåg att jag måste börja ta mig tid att hälsa på/prata med de människor jag bryr mig om..! Och då insåg jag att det var typ..flera veckor (månader?!?) sen jag hördes med D, som jag iofs inte alls har samma relation till som jag har till flickorna, men ändå. Jag vill ändå inte att allt ska vara så stelt och tråkigt och gud förbannat trist mellan oss, det känns så jäkla..meningslöst. Jag vill att det ska funka! Diskussioner till höger och vänster, och jag har ingen aning om hur det blir.
Laddar ner Again-Lenny Kravitz och tänker på Sofia. B1&B2 för alltid, eller hur blev det nu? Visst folk växer ifrån varandra, men jag tänker ibland på thé i griskopp, The Sounds och Schwarzvaldstårtor, och funderar om det verkligen var tvunget att bli som det blev.
Som om inte det vore nog, så dimper posten ner. Och vem tror ni har skickat brev och kataloger från Oriflame? Lisa! Och jag blev så glad, så glad :) Min edsvurne sen way, way back in the days!
Måste få allt att funka, och det ska jag. Skönt på något underligt sätt med ett wake-up call.
17 nov tjejer, då är det reunion och inflyttningsfest. Jag längtar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar