La musica!

Musik är jäkligt viktigt, iaf för mig. Har alltid varit, och kommer nog alltid att vara. En speciell låt, en riktigt bra platta, lyrik som dansar rakt in i hjärtat&hjärnan och sitter som limmat. Äntligen, äntligen har jag träffat på ett album som får mig att vilja lyssna tills öronen blöder, det var länge sedan. Sist var det Du&Jag Döden-Kent, och DAMN, vilka dagar det var. D&JD-turnén är något av det bästa jag varit med om, och den kvällen i Skeå med kusin känns fortfarande som igår. Hela sommaren kände jag mig odödlig med Jocke Berg&co vid min sida, i mina öron.

Innan det var det How to dismantle an atomic bomb-U2. Spelades flitigt under vintern med N, och även om i stort sett varje låt sitter fastetsad i hjärnan så är det nog Sometimes you can't make it on your own som sitter bäst. Det fanns nog ingen annan låt som passade så bra in på mitt liv just då. Min tid som grubblare, även om den blev rätt kortvarig.

Grubblare var jag knappast under tiden då Baby dry your eye-Marit Bergman dominerade mitt liv. Fick av D, och plågade honom flitigt med den. Fanns inget värre enligt honom, fanns inget bättre om du frågade mig. Dagarna bestod mestadels av skratt, sång och lycklig dans. Innan man insåg att det fanns tråkiga dagar i livet också, och att man antagligen skulle överleva även dom.

Nu är det Sahara Hotnights senaste album-What if leaving is a loving thing som gäller. Darling verkar inte misstycka när jag prisar min nya favorit, hoppas att ruset håller i sig även för honom. Iofs så kan jag inte säga nu om det är en skiva jag kommer leta reda på om 5 år och gilla lika stenhårt, men det känns så iallafall. Typ som att bli kär. Det ni!