It hits me

Jag blir så jävla arg på mig själv för att jag tar saker för givet. Och ännu mer arg blir jag när jag inser att det krävs stora, hemska saker för att jag ska inse hur bortskämd jag är med mina nära och kära och livet i stort. Spelar roll att mina föräldrar ska flytta hundrafemtio mil härifrån, dom lever båda två. Spelar roll att en tisdag här eller där är tråkig, att det regnar på en lördag och att sommaren går mot sitt slut. Skit samma i att jag inte har pengar att köpa alla prylar jag vill ha, inte har en enda betald semesterdag och att det behövs dammtorkas här hemma. Det spelar ingen roll!

När liv ställs mot död så inser jag att mitt liv är en dans på rosor jämfört med många andras. Jag har så mycket att vara tacksam för, en underbar sambo, världens bästa familj, släkt och vänner, ett hem jag verkligen känner mig hemma i och jag trivs med mig själv. Och när jag väl inser det så spelar det ingen roll hur tungt regndropparna faller, att Darling glömt handla mjölk eller att min familj bor många långa mil härifrån, jag känner ändå att livet ler mot mig. Och jag vill göra allt för att dela med mig av lite positiv energi, särskilt till dig fina, underbara A!