För varje dag som går så poppar det upp nya bevis på att världen är en orättvis plats. Som vanligt när det gäller starka känslor så blir jag först fly förbannad och sen ledsen och funderar på hur man ska kunna orka leva resten av livet bland orättvisor och sorg.
Idag frågade jag Darling varför dåliga saker händer bra människor, och han hade inget svar att ge mig. Det vet jag att ingen har, för det finns inget. I vanliga fall brukar jag alltid tro och påstå att allt händer för en orsak, men nu börjar jag själv tycka att det låter ihåligt och falskt.
Vattamaima M, jag vet att livet är jävligt tungt och orättvist, men jag finns för dig och stöttar dig längs vägen. Ett hål i mitt hjärta, en dröm i min ficka..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar