Hela dagen har jag haft samma textrader på repeat i mitt förvirrade och villrådiga huvud. En ordföljd som träffar mig rakt i hjärtat och gör att det onda tar lite mindre ont, fråga mig inte varför, för det kan jag inte svara på.
And we were on our knees
praying that disease
would leave the ones we love
and never come again
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej sötnos!!
SvaraRaderaNu har ditt halsband kommit till butiken. (bättre sent än aldrig ;)
Hoppas allt är fint med dig?
Kram/Lisa