Orden i huvudet är många, men på bloggen är de få. Varför, det vette katten, men så får det vara. Nu är det sommar, sol och koskit i hagen, då får man lämna datorn åt sitt öde ett tag och komma tillbaka och vara i sitt djupa, filosfiska esse en annan dag när orken och viljan finns där. Det som är frustrerande är att jag vill låta orden komma flygandes genom fingrarna och hamna här, men det blir bara inte. Skulle jag skriva vad som dyker upp i huvudet skulle ni få hicka allihopa, för det är så långt från "jag" som man kan komma. Det är mest svammel och könsord, så ni missar inte så mycket.
Jag längtar, efter så mycket och så många att det gör ont i hjärteroten. Just nu känns det verkligen att alla är utspralade i hela vårat avlånga land (med några få undantag som t.o.m hittat utanför Svea Rikes gränser), och det är en känsla jag inte gillar. Jag vill skämma bort er med hembakt fika, krama er en massa och bara umgås! Jag tycker att vi bildar en pakt som går ut på att alla inom fem år bosatt sig i Sävast med omnejd (fast allra bäst vore det om ni alla flyttade till Kullen), ok?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar