Mer synd om mig

Idag har vi varit till mitt favoritställe på jorden (man skulle kunna tro det iaf), Sandens hälsocentral. Det var inga sjukdomar som behövde botas, utan vi ville snarare hindra uppkomsten av nya. Astrid har fått sin första dos Twinrix, vilket är ett vaccin mot hepatit a samt b.

Hon har varit så taggad inför att åka till doktorn och få en spruta med efterföljande plåster. Vi har försökt förbereda henne litegrann, men hon har varit rätt kaxig till sättet och inte visat någon oro alls. Förrän hon fick syn på nålen det vill säga. Då såg hon desto mer orolig ut, satt i mitt knä hela tiden, spände sig när nålen stacks och grät några ledsna tårar tills presentlådan kom fram. Då var det onda bortglömt på en sekund.

I väntrummet efteråt frågade Crille hur det hade gått. "-Ja vart lite lässen" blev svaret, och sedan ville hon visa sitt fantastiskt fashionabla beiga plåster.

Mer synd var det om mig, min underläpp och Astrids huvud råkade nämligen ut för ett häftigt möte då vi lekte prästens lilla kråka då vi väntade på vaccinationen. Bet ett litet jack och har fortfarande en blodblåsa lite snyggt beläget vid mungipan. Men inte fick jag något björnklistermärke för det!

Orättvist.