Igår sprang jag för första gången på länge, det kändes bra. Eller ja, det kändes kanske inte så bra att det var så länge sedan, men mitt nya ledord i livet har blivit acceptans, och jag accepterar att det inte känts bra i kroppen och att motivationen varit låg. I och för sig så sprang jag efter en cyklande Elsa när vi var på promenad förra veckan, hon blev bajsnödig och vi fick bråttom hem. Men jag vet inte om den prestationen var så mycket att skryta över.
Men det kändes i alla fall bra att sätta en fot framför den andra på en stig i skogen, dra ner luften i lungorna och känna mig pigg i kroppen. Vi kan väl hoppas att den känslan håller i sig framöver, för den här kroppen behöver sina endorfiner.
Vi välkomnar hösten, med den där välbekanta känslan av nystart, rutiner och vardag.
En och annan promenad har det dock blivit, här i Bredsel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar