I need you to hold my hand

Nä, det här blir ju fan inte bättre. Det går bara spikrätt åt fel håll, och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Förstår att det är jobbigt för bra många fler än jag, men min rädsla för döden späs bara på. Jag är inte rädd för att själv dö, det är alla andras liv jag är rädd om. Paranoian får hjälp på traven av regnet som smattrar mot rutorna och det påträngande mörkret som bara kommer närmare och närmare. Höstdepp 07, välkommen.

What if

Efter en lagom seriös dag på jobbet så skulle jag verkligen ha uppskattat en lat kväll i soffan. Icke sa nicke, så blev det inte. Massor av måsten och ärenden som ska göras, och äntligen börjar jag kunna varva ner.

Ett skönt besök på gymmet blev det iallafall, enda gången tusentals tankar inte virvlar omkring i hjärnan är när jag pressar kroppen till max. Mycket att tänka på, många "tänk om" och många tårar som bränner bakom ögonlocken. Förhoppningsvis känns allt lättare och bättre efter helgen, annars flyttar jag in på gymmet.

..

We were on our knees, praying that disease
Would leave the ones we love, and never come again

Jannike har trollat med mitt hår igen!

Händelserika helgen

Jag och Darling målar trappen.
Faster Mona och faster AnnKatrin tapetserar hallen.
Pappa, farbror Lasse och farbror Hasse ska lyfta golvet.

Mamma, hon slaktar en lax.

..

Som en obehaglig påminnelse om att livet är skört, att vi ska ta hand om varandra och att allting kan förändras i ett ögonblick. Det är så mycket lättare att ta något hemskt till sig när man kan sätta ett ansikte på det, men aldrig kan man som står på sidan av förstå hur de mitt i tumultet mår.

Världen känns så orättvis, och hur kan någon påstå att det finns en gud när människor som borde finnas kvar så mycket längre helt plötsligt försvinner. Varje timme, varje dag.

Vad säger man till någon som varken vet ut eller in för att sorgen tar över? I en ankomsthall som ekade halvtom kunde jag inte komma mig för att göra annat än att krama om och förhoppningsvis lindra sorgen för en kort sekund.

Alltid vid din sida, A.

Biktbås

Okej, jag erkänner. Trots att jag sa att det aldrig skulle hända så har jag blivit med facebook. Förlåt, jag skäms.

Gå och lägg dig, söndagsjävel

Det kliar så hemskt i fingrarna av alla ord som vill ut, ut, ut. Alla tankar&känslor som liksom satts på hold inför bättre tider. Nu är det väl bättre tider? Eller ja, allt är ju äckligt relativt. Bättre än när?

Allt jag vet är att jag inte kan skriva ens ett löjligt litet blogginlägg när någon kollar på. Irriterad&upprörd blir jag på Darling som ibland står bakom axeln och kikar. Skit samma, han läser det ändå, men det känns jobbigt! Om ni bara visste hur många ord jag skrivit som sedan blivit till ingenting och aldrig lästs av någon annans öga, och det känns fånigt. Jag vill ju att någon ska läsa, annars hade jag ju inte suttit här, men samtidigt skäms jag och tycker att det känns jobbigt när jag inser att någon annan än jag vet (och lika lätt idag kan ta reda på det) precis hur jag kände mig på insidan slumpvis utvald tisdag i maj.

Det är nog söndagen som tar ut sin rätt. Panik och obetydlig ångest inför att dagarna passerar alldeles för fort, jag hinner för fan inte med! Skönt att rutinen tar en igenom dagarna iallafall. Imorgon kommer fredagens personalfest att dissikeras i små, små bitar och analyseras. Skvaller, skvaller åter igen skvaller. Det värsta är att jag nog tillhör värsta skvallerskaran, men inte fan tänker jag ha dåligt samvete. Om ens eget liv känns trist så är det ju himla härligt att leva genom andra. Försöker jag intala mig själv iallafall.

Snart pensionär

Jag känner att tantbojan nyper åt allt hårdare runt min vrist. Köttfärslimpan står i ugnen, bingolotterna ligger på vardagsrumsbordet och jag tjatar på Darling att han ska gå ut till bilen och hämta våra bingoduttar.

Och jag frågar mig själv-hur fan hamnade vi här?

Dagens sanning

It's not having what you want
It's wanting what you've got

Mina nya babies!

Tack vare fina syster Linda och underbara familjen Stråmo så har jag nya, fina skor!

Gårdagens bästa

Niklas sitter bredvid Stephen som kämpar med kräftorna.

N "-Äter man kräftor i Skottland?"
S "-Eh, ja.."
N "-Vad skiljer dom skotska kräftorna mot dom europeiska?"

Det blev en riktigt rolig kväll med fantastiska fyran och co, fler Polarisfester åt folket!

Tankar från min vardagliga fredag

-Personalfest ikväll. Tanterna börjar redan bli slamsiga, hur denna kväll slutar får vi se..
-Rödbets-&palsternackschips var inte alls så tokigt. Tror att jag ska stoppa fickan full.
-Det är storm ute, och jag tror hela tiden att det snöar när löven fladdrar förbi fönstret.

Så intressant är min dag. Hittills!

Go, Luleå, GO!

Himmel och pannkaka så roligt att se Luleå kicka MODO's rumpa med 5-3!

NEJ, det är ingen vanlig dag.. ;)

Tack alla fina sötnosar som skickar gulliga sms! Jag blir så glad :) Jag har ju för bövelen fått en födelsedagssång ända från Island!

Snart är arbetsdagen slut, då blir det shoppingrunda på systemet, öppna Darlings spännande paket, äta middag på hemlig plats och sen bowling eller bio.

Kan jag inte få fylla år en gång i veckan?

Fan, vilken grym glasögonmakare jag är!

Sega söndag

Nä, fy farao så uttråkad jag är. Helgen har bjudit på en massa fart&fläkt, vilket gör att jag blir smått tokig när allt blir lugnt och stilla. När Darling drog iväg kring 11 för att jobba lite så försökte jag först underhålla mig framför datorn. Dåligt med bakisinlägg i bloggosfären idag, och det är ju sånt jag vill läsa när jag mår som bäst själv. Bloggläsandet övergick i fönsterputsning(!), vilket underhöll mig i en timme. Efter det oljade jag in köksbordet och kastade lite tärda blommor (ÄNTLIGEN har jag fått göra mig av med Darlings gamla dammiga palm, hurra!), dammsög lägenheten och gick ut med soporna. Nu då?

Antagligen så kryper jag upp i soffan med Jag går bara ut en stund-Isobel Hadley Kamptz och en kopp thé. Förhoppningsvis fastnar jag i boken och vaknar inte ur dvalan förrän Darling kommer hem kring sju och frågar vart kvällens middag är.

Norrlandstestet

82% Norrländsk, inte är det tokigt.

Prova själv

Can't break me down!

Klockan 10:30 gick för att stoppa in matlådan i mikron och ÄNTLIGEN få lunch, sedan upptäckte jag att ja, det är ju en hel timme kvar till lunch. Beklagade mig lite över att jag var så hungrig och återvände sen in till monteringen där jag klippte nitar. Lite sur var jag, men inte så fasligt värst. Inget kan förstöra mitt humör, det är ju min och Jannikes 40årsfest ikväll! Hurra, hurra, för Jannike&mig idag!

Spriten ska flöda, rumporna ska skakas, och det SKA svullas på MAX innan hemgång. Punkt slut!

Vad tror ni- nya matchande mössor?

Ögonblick av lycka

Jag står i köket och dansar till Mando Diao samtidigt som jag steker falukorv. Frågar mig själv-blir livet bättre än såhär? Jo, svarar jag mig själv och kastar in en näve Zoo i truten. Nu, nu är det perfekt.

Praktiskt som attans

Det finns en (eller ja, det finns ju flera) mycket bra saker med att ha syskon med samma smak. När jag är på spelning med något band/någon person som jag vet att syster Jessica gillar, då ringer jag till henne och låter henne lyssna en stund, så att hon inte ska gå miste om det goda. Jag delar med mig av kakan så att säga, och vice versa.

Med andra ord så var jag på The Sounds spelning i Linköping igår (genom luren iallafall). Lyssnade ett tag på det underbara, sen la jag huvudet på kudden och somnade om. Fasiken så fint det är, tänk att få sova så varje natt..Ikväll kan vi väl ta Moneybrother? Samma tid, ring mig syster.

Detta Idolande..

NEJ, jag vill inte se Gynning&Berg fjanta runt i korta kjolar och ragga fjortisar.



NEJ, jag vill inte se svepande kamerabilder över massan av Idolsökanden.



NEJ, jag vill inte höra vad nobodys har som största dröm. Varken du eller jag kommer stå på en stor scen framför tusentals skrikande fans. Skillnaden mellan oss är att jag insett fakta.



NEJ, jag vill inte höra att Sanna 17 år sjungit ballader sen hon var två, och jag skiter fullkomligt i att hon gick dansskola på lågstadiet. Jag stod för fan och dansade i mammas paltgryta när jag var två, och inte var det början på min artistkarriär. Vem sjöng förresten INTE när dom var små? Syrran bjöd ofta på "Vad gör du lilla råtta", och så vitt jag vet har hon lagt ner planerna på artistkarriär.



JA, jag vill se skelande nördar (och kalla mig nu inte diskriminerande, jag är ju för tusan Miss Crosseyes herself) som tror att dom kan sjunga.



JA, jag vill se talanglösa nollor som blir förbannade och kastar saker omkring sig när juryn sågar dem.

Nu blir jag höstfin

Kom inte och säg att ni någonsin sett så snygga vantar. Vinst i ett lotteri hos Kåbdalis Kapellstiftelse, jag förstår att ni är avundsjuka.

Nu är det såhär

Okej, det här med att jag börjat äta godis igen. 19 augusti 2004 slutade jag äta godis, av förklarliga anledningar. Jag var en riktig liten sugarjunkie, och åt säkerligen kring två kilo godis/annat slask varje vecka. En riktig hagga var jag när jag inte fick mitt socker, och jag insåg att det nog inte höll i längden.

11 september samma år åt jag godis. Det var födelsedag, jag kände mig ensam (syster i Spanien, Frun på surströmmingskalas, ointresserade föräldrar) och sockerhungrig. Satte i mig en liten påse, och efter det var det bra.

I fredags bestämde jag mig för att prova, tanken från början var ju knappast att jag skulle vara utan karra resten av livet, och jag hade varit sugen i över en månad. Sagt och gjort, ett besök senare på Godispiraten och med en papperpåse ca. 500g tung i handen så var det dax. Premiär blev en röd fruxo, som följdes av alla möjliga godsaker. Påsen tog snabbt slut, och då började jag på Darlings. När Darlings tog slut blev det ett besök på ICA, karamellkungen är ju faktiskt bäst. All blygsamhet var som bortblåst, och pappåsen vägde nu över ett kilo. Snart slut. Jag funderar lite på vart detta ska sluta, men har bestämt mig för att denna vecka ska få vara Svullarveckan. Bara att svulla i sig, konsekvenserna tar jag nästa vecka.

Tecken på att det här inte var någon bra idé;
-En plastpåse fladdrar i vinddraget från golvfläkten här på kontoret. Jag inbillar mig att det är lösgodis. Fizzy bottles, mormors löständer och dumle. Ge mig.
-På nyheterna pratas det om Danmark. "Yada, yada, yada, Odense, Yada, Yada, yada" Odense? Marsipan! Tänker Hannahjärnan.

Hej Idol

Liksom så många andra i det avlånga landet Sverige så har jag en hatkärlek till Idol. Uppstarten är bäst, när det är så många som står som fån framför juryn och gör bort sig totalt. Skadeglädje ÄR den enda sanna glädjen! Mitten är trist som fan, och i slutet så ser jag kanske något avsnitt om teven står på och jag inte har något bättre för mig.

Bäst o fjol var min förutsägelse- så fort jag såg Markus Fagervall skymta förbi i rutan så jag åt Darlings mamma "-Han vinner! Han är så jäkla grym!" Vem vann? Markus Fagervall..! Ring-ring tjejen var också rätt bra, henne skrattade vi åt många gånger.. Nu blir det att slänga sig i soffan igen, vill inte missa en endaste sekund.

Du har förstört min dag, Alex Schulman!

Uttråkad bloggoman som jag är, hamnar jag på Alex Schulmans blogg. Där hittar jag "The Perception Laboratory's Face Transformer", där man laddar upp en bild på sig själv och kan se hur man kommer se ut när man är gammal, hur man såg ut som bäbis, hur man skulle se ut som afro-american o.s.v. Självklart skulle jag prova, och ovan ser ni resultatet. Tack gode gud att jag inte ens hunnit fylla tjugo och har gott om tid för face-jobs.

Fan så jag ser ut!

Dagens sanning

Darling vill att jag ska skriva en blogg om hur vacker han är. Här har ni det, svart på vitt;

Darling är kär i sig själv. Särskilt sitt yttre.

Gnäll från någon som tycker synd om sig själv

Dagens lycka i den trista och monotona sjuklingvardagen var när jag fick ett skolstartskit i min MAX-box. Dagens gnällande klagomål kom när vi insåg att det inte fungerar att lägga in Backpacker 3 (antingen fel på skivan eller datorn). Vi trotsade våra snoriga näsor och onda halsar (+inflammerade bihålor för Darlings del!) och begav oss mot Ica Maxi för att leta reda på ett nytt. Fanns inte. Vi styrde kosan på Coop Forum. Fanns inte. Om jag orkar upp och iväg imorgon så blir det en snabbis på stan för att hitta speljävlet.

Har läkartid imorgon 09:00 för mitt inflammerade öra (lika bra att ta alla krämpor på en gång, resonerade nog min arma kropp). Tror inte att jag behöver ställa väckaren, vaknar kring 6 och är pigg som en lärka varje morgon. Det ger mig ca. 15 timmar vaken tid att fördriva, och jag är nu rastlösare än jagvetintevad. Kanske jag ska sticka en halsduk imorgon? Den som lever får se.

Lugna gatan

Här hemma är vi lugna som filbunkar. Feber, snoriga&huvudvärk båda två, och Darling har åkt på deluxe-versionen, bihålorna! Eftersom att han (ursäkta nu om jag är för frikostig med detaljerna) snyter rosa snor och (nu citerar jag herrn själv) "det känns som att en åsna har sparkat in ansiktet", så har han ett inplanerat läkarbesök i eftermiddag. Jag kör lightversionen och ligger halvdöd på soffan, it's enough.

Vi har dock hunnit med att se många bra filmer; The Departed, Smekmånaden, Guess Who, Jakten på lycka och Lucky number Slevin. Börjar bli något rastlös, hoppas att jag är fit for fight imorgon då det är aerobics och Jannikes födelsedag(!).

Sakna buset

Det ultimata, underbart vackra höstvädret visar sig utanför fönstret. Darling är seg och sömnig, jag längtar efter min fina systerson som garanterat hade varit sugen på att dra ut i naturen och busa. Älskade, fina, lilla Benjamin.