Okej, det här med att jag börjat äta godis igen. 19 augusti 2004 slutade jag äta godis, av förklarliga anledningar. Jag var en riktig liten sugarjunkie, och åt säkerligen kring två kilo godis/annat slask varje vecka. En riktig hagga var jag när jag inte fick mitt socker, och jag insåg att det nog inte höll i längden.
11 september samma år åt jag godis. Det var födelsedag, jag kände mig ensam (syster i Spanien, Frun på surströmmingskalas, ointresserade föräldrar) och sockerhungrig. Satte i mig en liten påse, och efter det var det bra.
I fredags bestämde jag mig för att prova, tanken från början var ju knappast att jag skulle vara utan karra resten av livet, och jag hade varit sugen i över en månad. Sagt och gjort, ett besök senare på Godispiraten och med en papperpåse ca. 500g tung i handen så var det dax. Premiär blev en röd fruxo, som följdes av alla möjliga godsaker. Påsen tog snabbt slut, och då började jag på Darlings. När Darlings tog slut blev det ett besök på ICA, karamellkungen är ju faktiskt bäst. All blygsamhet var som bortblåst, och pappåsen vägde nu över ett kilo. Snart slut. Jag funderar lite på vart detta ska sluta, men har bestämt mig för att denna vecka ska få vara Svullarveckan. Bara att svulla i sig, konsekvenserna tar jag nästa vecka.
Tecken på att det här inte var någon bra idé;
-En plastpåse fladdrar i vinddraget från golvfläkten här på kontoret. Jag inbillar mig att det är lösgodis. Fizzy bottles, mormors löständer och dumle. Ge mig.
-På nyheterna pratas det om Danmark. "Yada, yada, yada, Odense, Yada, Yada, yada" Odense? Marsipan! Tänker Hannahjärnan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar